2014-05-29

Telefon


Telefon för en kväll


Jag har under flera kvällar i rad sagt att jag ska lägga mig tidigt och vad händer. Jag sitter i telefon! Jag som sällan pratar i telefon. Underligt och på något vis känns det som jag gjort något fint. Pratat. Inte chattat, sms:at, instagrammat, fb:at, eller bloggat. Jag har som när jag var barn pratat ibland i timmar med en annan person som också vill prata. Kan dock tillägga att det varit med personer som nästan alltid varit i min generation. 

Att prata är trevligt. Tycker om att låta mina ord studsa mot en annan person. Den andra behöver inte alltid säga något bara jag hör det jag själv tänker. Med nästa person önskar jag ha kommentarer, jag önskar ett motstånd, jag behöver ett motstånd. 

Denna gång ett samtal med en vän som jag inte pratat med eller träffat på flera år. Vi pratade hälsa, ekonomi, mat, gluten, laktos, snuddade vid relationer och sen vidare till arbete, tillbaka till ekonomi och arbete och erfarenhet som ger trygghet för att sen komma till samtal om dans (salsa och bugg) och utställningar. 


Salsa på Kopparhatten en varm sommarkväll. 
Falun, Sweden
Salsa at Kopparhatten a warm summer evenening.

Tack för en trevlig kväll. 

Vad finns det mer att prata om. 

2014-05-27

Spännande ny sommarbutik!


Butik och Galleri Storsten 
Ny Sommarbutik öppnar lördag den 31: a maj kl 11

http://butikgalleristorsten.se/

Mina smycken kommer att finnas här till försäljning. Som vanligt ett urval och önskar Du något annat så är du Välkommen att kontakta mig så löser vi det tillsammans. 


kopparhjärtan som gem
copper heart clips


En spännande butik med konst, hantverk och inredning i en underbar mix, om jag känner den drivande konstnären bakom butiken, Nettan Eriksson rätt. 

Så planera in ett besök i helgen till den alldeles nya butiken!

2014-05-26

Hela natten lång fortsätter!


Hela natten lång

Fortsättning följer 

Jag har sedan 7:e maj slutat med gluten. En massa faktorer har gjort att jag önskar prova. Mår jag bättre utan, undrar jag. (Många matförändringar har det varit i mitt liv och nu verkar det definitivt som att även laktos absolut är något jag ska undvika.) Magsmärtorna med kallsvett till är inte roliga. 

Min mor har lidit alla kval genom ca 30 år! För två månader sedan fick hon äntligen besked om att hon är glutenallergiker. Hennes värden var otroligt höga! (eller låga?!) Läkaren sa att hon var ett intressant fall. Min mor däremot som genom åren gjort ett antal gastroskopier och andra (o)trevliga undersökningar svarade på beskedet med ett: Jag tror det inte. 

Läkaren tittade på henne och sa: Gå hem och gråt. 
Trettio år. Av svullnad, av smärtor, av trötthet som ger ett begränsat liv. Inga sociala aktiviteter står särskilt högt på listan av vad göra när livet och magen stökar till det. Tröttheten beskriver hon som hemsk. Hon kunde gå in i badrummet och hålla sig om huvudet och vagga fram och tillbaka och vilja bara lägga sig för att sova. Istället för att bege sig till något "måste" kafferep. 

Hon ville prata med mig och bad mig läsa om celiaki. Jag som har en trötthet som är långt ifrån vad den borde vara ringde VC och bad om ett antal prover. 
Mina glutenprover är dock bra. Spelar ingen roll. Efter att jag läst och hört om dessa prover och min mors provtagningar under 30 år så tänkte jag att allt är värt att prova för att må bra. 

Så nu har jag varit utan gluten i mer än tre veckor. Förra veckan vaknade jag vid sju som jag minns att jag alltid gjort tidigare om åren. Pigg och utvilad. Inget behov av att vända på mig och dra täcket över huvudet fanns. Jag log när jag vaknade. Log och var utvilad. 

Samma morgon började jag prata med Max, min son, om att jag sovit gott. Funderar en stund och jag utbrister plötsligt; -Max jag har sovit! Han ser på mig och svarar -Ja, det är väl bra. -Jag menar jag har inte haft min värk i benen. Jag har inte snurrat hela natten. Jag har sovit!, fortsätter jag med ett lugn och samtidigt en förvånad insikt i rösten och han ser upp från soffan och ser att jag är som lycklig. Jag sover. Insikten slår mig, tankarna går på högvarv. Gluten.

http://celiaki.se/celiaki-intoleranser-allergier/celiaki-glutenintolerans/symptom-2/

Nu har jag efter att jag insåg detta varit lite försiktig för jag har periodvis sovit bra, även under dessa vansinniga år av ickesömn. Under någon natt. Nu har detta hållt i sig och jag fortsätter att sova gott. Värken är borta! Efter så många år av taskiga nätter är jag utvilad. Jag börjar känna igen mig i att vakna med ett leende. Jag sträcker på mig njutningsfullt och jag känner min kropp som inte är stel av att legat som i orörlig klump av slocknad Minna en hel natt, utan som en utvilad mjuk kropp. Jag har sovit mina timmar, jag har inte varit uppe flera gånger per natt, jag har inte vaknat efter att somnat, jag är avslappnad. Det är ljuvligt. 


Jag sover hela natten lång och det tycks fortsätta så! 

Mina provsvar gav dåliga järnvärden igen, så nu är det intag av det som gäller. Detta på grund av min ärftliga anemi. 

http://www.privatmedicin.se/medicinboken/blodsjukdomar/pernicios-anemi/

http://wikbio.com/sv/anemi-symtom

Annars var allt bra. Glutenfria livet är ett nytt liv av att vara pigg, utvilad, smärtfri och glad över att få vara frisk. Känna mig frisk. 

PS Jag har slutat att se på flera filmer per natt för att få sova. DS

TACK!

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/05/hela-natten-lang.html

2014-05-22

Hela natten lång


Natt

Jag har under flera år haft nätter då jag snurrar. Jag lägger mig för att sova och slumrar till och kanske även sover en timme. Sen vaknar jag. Jag vet inte varför. Benen värker. Jag sträcker på dem. Kan inte ligga still. Jag rycker till för att det värker. Jag somnar och vaknar igen. Samma värk, samma ryck. Inga tunga täcken fungerar. Benen kan kännas riktigt kalla och det enda jag kan sova under är ett duntäcke. Som inte väger något. 


Chiang Mai, Tailand


En vaken timme går. Jag är trött. Går till sist upp och äter något. Knäckebröd som magen arbetar med ordentligt borde få mig i matkoma tänker jag och börjar bre denna hårda macka. Det låter så mycket att jag lägger en klick smör på det bruna hårda och tar med mig kniv in till sovrummet för att bre dem där. Sonen slipper vakna med andra ord. 

Äter med benen i kors i sängen. Smulorna faller ned i fatet. Dricker mitt glas vatten och sen vill jag sova. 
Slumrar och vaknar och snurrar och försöker tänka lugna tankar. Som att jag sover gott och vaknar utvilad imorgon bitti. Det hjälper ibland. Ibland inte. Inte betyder, att jag då snurrar i timmar och sen sover jag till långt in på en arbetsdag dagen efter. Om jag har turen att inte vara schemalagd tidigt på morgonen. Ska jag upp tidigt förstår ni att den dagen blir en ren ansträngning att genomgå.



Alhambra, Granada, Spain


Som en baksmälla. Dagen efter. Helt slut. Önskar ju bara att kunna sova. Vara utvilad. Det har blivit en livsstil. Det är en del av mig och mitt liv att jag är vaken på nätterna. Det är ingen bra kombination att då leva med en man som ska dela denna bädd som jag snurrar i. I flera timmar. I flera nätter i rad. 

Har på sista tiden använt mig av knepet att se på filmer. Filmer är något jag alltid tyckt om att se på. En viss genre. Jag kan se från ett till tre filmer på en kväll. Datorn är i sängen och jag bara byter film när en är slut. Gärna och ofta ända in till ett, två på morgonen gråter jag med någon som lider alla kärlekskval som finns att lida eller så ser jag på komedier för att få skratt i livet. Dans är en annan favorit. Även på natten. Sen stänger jag av allt. Sover då oftast hela natten. 


Jag skrattandes, Me laughing


Jag brukar säga att det finns inget som är rätt eller fel. Då menar jag att livet skapar en situation och då är det till att fixa den. Det betyder även att jag absolut står för att lära barn vad som är rätt och fel rent moraliskt och etiskt. Det betyder också att jag som alltid lagt mig vid tio på kvällarna har för en massa år sen börjat lägga mig senare för att vara fullständigt slut och förhoppningsvis somna innan mina ben börjar värka. 




Ornäs, Falun


Så rätt eller fel. Enligt mig finns det bara rätt för mig just nu i denna stund i denna situation. 

Tack

2014-05-20

Bläck med disiplin- Ink with discipline


Tatueringsdrömmar

Jag har en dröm om att en dag ha kunskap nog att kunna tatuera. Behöver lära mig tekniken. Vill lära mig tekniken. Eftersom jag ritat sedan jag var barn har även min mor en gång då jag var ca sjutton år kläckt ur sig att jag borde börja tatuera då jag har så lätt för att rita av saker. 
Det återstår att se om tid och intresse finns för mig att lära mig detta hantverk. För hantverk är det. 
Jag hörde en gång en kvinna säga att det är enda gången man får betalt för sin konst. Det vet jag inte om jag kan hålla med om, utan tänker att det är ett val hon gjort likaväl som någon annan tar målandet i olja som sin väg. Valet avgör vad jag lägger fokus på. 


Shige - Yellow Blaze
http://www.yellowblaze.net/
http://www.tattoomagazine.se/


Just nu vill jag utveckla bildsinnet igen. 
På ett nytt sätt. Jag köpte en tatueringsmaskin för ca två år sedan. För det var dags. Inga mer ursäkter. Har jag önskat lära mig detta så är det även mitt val att ta stegen dit. Riktningen tar jag själv. Nu har det som sagt tagit två år sedan jag inskaffade detta redskap som jag själv inte kunde bygga ihop.


Dessa två år har gått fort. Livet. Skapandet och livet. 
Nu förra veckan är första gången som det sammanfaller naturligt. Har en person som behöver hjälp med att laga en silverring. Jag behöver hans tatueringskunskaper och tycke uppstår. Vi har lika kul. Han att undervisa jag att sluka allt som sägs och allt han gör. Arbetar på och två timmar har plötsligt gått. 



Jorge and MinnaJohanna work

Hör av dig igen när du vill avslutar han. Absolut säger jag. Väl hemma bubblar jag av lycka. Det har tagit tjugofem år (!) innan jag faktiskt tog en tatueringsmaskin i min hand. 
TACK

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/05/jag-har-en-drom.html

2014-05-18

Tatueringar


Tatueringar 

Jag har sedan jag gick i gymnasiet och ritade frenetiskt haft en hemlig dröm om att tatuera. Hade sedan tidig ålder bestämt mig för en tatuering. Visste inte vad och det tog ända fram till jag var ca 23 år innan jag tog mig till en studio och gav dem mina teckningar, bilder. 

På den tiden bodde jag i Sörmland och kände väl till Doc Forest som var bäst på att tatuera. Han var som en legend alla intresserade kände till. Jag kan inte säga att jag hör till denna så väldigt insatta mängd människor men jag visste att ingen sätter en nål i mig med bläck förrän jag vet vad jag vill ha för tatuering på min kropp och ännu viktigare att den som gör det är duktig!

Så där var jag med mina bilder i väskan. Bläddrade i deras pärmar och blev än mer vilsen. Det var en djungel av bilder! Till sist pratade jag med Mia som varit lärling sen ett antal år hos Doc och nu var fullt verksam. Hon kikade på mina bilder och vi kom fram till vilken av de två jag skulle ta och varför. 
Kunskapen hos henne gav mig sinnesro nog att boka en tid för det var alltid fullt hos dem. 
En månad senare var det dags att ta pendeln upp till Stockholm. 

Jag satt där och fick lära mig att skulderbladet har en otrolig mängd nerver som ligger ytligt så därför känns det så mycket som det gjorde. Jag som hade hög smärttröskel bet ihop och tog emot. Bläcket. 
Det surrande ljudet från maskinen. Jag njöt med skräckblandad förtjusning. 

Cirka tjugo år senare var det dags igen. 
Min första och, som jag lovat mig själv, enda tatuering var nu suddig. Det svarta bläcket blivit blått. Livet har nu levts flera gånger om och jag vet vad jag vill ha. Ritade och fick en kunskap om vem jag ville låta sätta en nål i mig igen. Denne man var från Tailand och var duktig! Jag satt med när en nära vän fick sina båda underarmar märkta för livet. Underbara japanska bilder med samuraj på en och en geisha på den andra. Jag satt som förtrollad och såg hur han arbetade. Bokade direkt en tid. Nu var det dags. 
Igen.



Bond 4 made this tattoo

Tack

2014-05-16

Aruba Blue


Jeans och nagellack

Åkte in på stan för att äntligen till sist ta tag i mitt behov av nya jeans. Jag är liten. En av de som inte ska låta missnöjd med sin kropp enligt många. Det är dock så att jag som alla andra i vilken storlek som helst har missnöjesdagar. 

Varje gång jag kliver in i en provhytt så inser jag att jag önskar att jag var ute igen. En kaffe, en paus, en glimt av himlen, gärna sol, gärna vänner, gärna glädje. 
Så, här är jag med en son som ville med på stan för det var länge sen vi var nere. Han följde med och nu är vi inne på Carlings för att jag ska prova jeans. 


Hör med den nya trevliga tjejen om det finns baggy jeans. Nej, de har haft det men dessa var de till sist tvungna att skicka tillbaka för ingen vill ha dem. Ok. Men det finns killjeans som blir just baggy om vi tar en storlek som passar. 
Nu är vi inne på samma linje som jag varit inne på i flera år. Jag tar sonens gamla avlagda hängjeans och de blir pösiga för mig. Phu...

Önskar egna kvinnliga jeans som inte ser ut som strumpbyxor. Har ben som kompletterar min övriga lekamen och det betyder smala stickor. Så, jag ser gärna att jag har kläder som antingen är exakt som jag känner mig i stil. Tajt eller löst spelar ingen roll. Egentligen. Det som är viktigt är att jag ska kunna välja efter behov. Välja. Gillar inte ett alternativ som jag blir tvungen att ta som alternativ, då det inte finns min stil på byxor. Önskar kvinnliga byxor. Kvinnliga kläder för små kvinnor. Inte barnstorlek eller stretch för att det inte finns små kläder för vuxna kvinnor.

Tandkräm och läppbalsam på hälsokost. Check. 
Blå nagellack, har jag bestämt mig för, trots min miljömedvetenhet. Check. Vill känna mig kvinnlig. Behöver pigga upp mig. 
OCH JEANS.



Hälsokost med en tandkräm URTEKRAM, som får tänderna att kännas rena hela dagen.
Kicks har nagellacket essie, med namn från en karibisk ö, Aruba blue



Jeans. Det blev fyra olika jeans med till provhytten och två olika märken. Den ena sorten 399:- den andra 1199:-. Gissa vilka jag kan tänka mig om nu dessa strumpbyxor blir ett alternativ?! Ja, de för 1199:-. Diesel. Say no more.

Så, av vana och nyfikenhet går jag in på Byxshopen. Vilket enligt hemsidan heter Newport på damsidan. 


De har kläder i min storlek. Ja, plånboken gapar tommare än tänkt efter ett inköp, men det är kvalitet, stil, attityd om jag önskar det och dessa är i min storlek! För samma pengar som ovan, nästan.



Provhytterna denna lördag var fulla. Jag väntar, sonen säger "jag går ut". Jag nickar. Tänker att jag säger till när jag ska prova så får han vara smakråd. Tänk vad han kommer att vara en resurs den dag han shoppar med sin flickvän. Eller inte. 
Jag har nämligen lärt honom att vara ärlig. 
Det värsta jag visste var ett svar från mannen i mitt liv som svarade, du är fin i allt. 

En trött hjärna som min efter en lång arbetsdag orkar inte alltid tänka hela vägen vad gäller kläder. Har det som ett enkelt alternativ när jag snabbt ska svida om till salsakläder efter en kväll på arbetet. 
Har en omgång kläder på mig och dyker upp vid hans dörr. Det här eller... sen byter jag snabbt om till alternativ två och står vid dörren igen ...eller det här och ber om ett svar. Numer efter flera års träning kommer det blixtsnabbt och ärligt. Får även ett resonemang om jag önskar det. Uppskattar denna enkla metod.

Byxorna blev kvar på Newport. Klockan tickade och ett viktigt evenemang för kollega och vän började snart. Ville vara där i tid. 
Så, två av tre är inte illa pinkat. Byxor kommer de med. Snart. Snart är det sommar och jag kan ta en kjol om inte annat. 
Tack

2014-05-14

Paulo Coelho


Paulo Coelho

Oj, vad jag älskar denne författare. Denne man. Han är vanlig och ändå allt annat än vanlig. Han har levt och lever med sina över sextio år än. Varje dag. Det är en ynnest, igen, att lära känna en person som det blir genom hans böcker. En individ som reser och det längre än det rent fysiska. Denna resa är stor. Den är tuff och den är brutal. Den är kärleksfull och den är vacker. Den är livet. När vi vågar leva den. Den inre.


Nya boken ska öppnas ikväll!


Arbetar med att våga leva. Att våga det jag önskar. Varje dag. Ett arbete som jag tar emot och önskar välkommen. En del dagar mindre positivt andra dagar ler jag från magen och tar emot livet. 

Har en kollega som känns som en vän. Hon går en pilgrimsväg som jag funderat på i ca tio år. Det är dags. Har redan frågat min snart vuxne son om det skulle vara ok om jag gick den under några veckor i sommar. Det är klart, svarar denne fine unge man. Mina barn är snart vuxna, båda två!

Inte bara den enormt vackra själ till dotter som är på andra sidan av Atlanten och förverkligar sina drömmar. Jag har snart en till som är på god väg att förverkliga sina mål, sina visioner. 
En ny tid stundar. Igen.


Min, i själ och hjärta, vackra dotter


Livet är en skola. Minns mina egna ord till min då unga dotter under en tid då det var allt annat än enkelt. Livet känns fortfarande som en skola. För mig. För min resa. Mitt inre. Att våga möta mig. Det är det vackra och det svåra i livet. Det är en utmaning och jag antar den. Igen. 


Alhambra, Granada, España


Så, Santiago de Compostela,
jag tror att vi kan ses snart. 

2014-05-13

Kors i taket


Vad ser jag upp till 

Det är något speciellt med korset som symbol. Jag tänker religion och främst kristendom. Jag tänker som symbol. Vad står den för. Vad vill jag som gör dem och du som bär den. 


Kors i silver, rosenkvarts, peridot, kvarts, svart odlad pärla, granat, rökkvarts, bärnsten, turkos

Cross in silver
rose quartz, peridot, quartz, black cultured pearl, garnet, smoky quartz, amber, turquoise

Gör kors med jämna mellanrum. Tycker om att arbeta med den som symbol. Som en form. Med respekt. Jag söker att hitta det unika även i det arbetet. Det är som att kors ska vara än mer unikt. Än mer personligt. Att jag vill och önskar att mina kors ska kännas att de är dina. Just dina. Du ser ditt kors och det är så det ska vara. Du känner det och vet vilket som är ditt. Oavsett vad du väljer att tro på. 
Jag tror. Jag tror på gott och jag tror på kärlek. 



Fläkt i Palolem, Goa, Indien

Fan in Palolem, Goa, India


Därför är mina starkaste och ändå mest arbetsamma symboler kors och hjärtat. Det tar emot och ändå finns en drift till att göra dessa starka symboler. 
Det är arbete. Eftertanke. Respekt. 
Kärlek

2014-05-11

Jag har en plan två


Smältdegel



bronsgjutning

Arbetar i verkstan. Tiden går. Den går snabbt. Får saker gjorda och funderar samtidigt på kommande arbeten. 
Ser att jag har en hel del skrotsilver som ligger i fällen. Det samlas en hel del filspån och skrotbitar under arbeten månad efter månad. Nu är det dags att göra något av allt detta. Tidigare har jag skickat in det för att få det inbytt mot tråd eller plåt. Dock betalar jag med halva vikten av det jag lämnar in. Båda parter vinner på det.

Nu har jag dock kommit till att jag vill gjuta upp detta till smycken som är handgjorda men blir en serie som jag kan duplicera flera gånger om. Handgör allt. Så, en smältdegel och lite litteratur är det nu dags att inhandla. Sen kommer mina nya smycken som jag planerar. Det blir som vanligt unikt, färg och hantverk med kvalitet. 

Jag har en plan. 
Tack 

2014-05-06

Hearts to share



Heart 
Silver, partly recycled 

Tänker på alla människor jag mött de sista veckorna. Många via meddelanden. En del personligen. Tänker att vi alla är en del av varandra. Vi ger. Vi tar. Vi delar och vi är. 

Tänker att jag är egentligen ingenting utan alla dessa speglingar. Jag existerar ja. Utan någon. 
Absolut. 
Vad är jag utan någon annan? Det är en ganska svår fråga. Vi ska nog vara ordentligt trygga i oss själva för att kunna leva ett gott liv utan någon annan person. 
Vet att det inte finns någon möjlighet att som barn överleva utan mänsklig kontakt. Vi människor må vara starka i oss själva men utan annan mänsklig kontakt är vi nog ganska vilsna. 


Falun, Dalarna, Sweden


Mycket sker hos varandra. Mycket är stort. Stora saker som är svåra att hantera. Det är familjen. Det är en själv. Det är någon nära. Det är arbetet. Det är sjukdom. Det är livet. 

Tänker att det spelar ingen roll vem jag möter och börjar prata med så har vi alla våra svåra stunder som vi är mitt i eller faktiskt har kommit en bit på vägen för att bearbeta det svåra. Tänker att jag är tacksam för att få vara en del av det stora tunga som vi människor faktiskt i våra liv får uppleva. Jag är del i detta och jag lär mig. Varje dag. Att hantera mitt och andras sorger. Jag lär mig att ta del av mig och min sorg. Jag lär mig därmed att hantera och ta del av andras sorg. 
Det är en fantastisk upplevelse av ren tacksamhet och ödmjukhet att få ta del av en annan människas resa. 
Jag säger, ta vara på dig själv. Var snäll mot dig själv. 

Var uppmärksam på den andra som kan bete sig märkligt just mot dig. Det kan vara just du som gör dennes dag till en bättre dag än den var när personen vaknade. Vi har bara varandra. Vi är alla lika. 
Var snäll. Livet är nu.  
Tack


Gagnef, Dalarna, Sweden

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/02/godis-candy.html