Träning, dans och tårar

Träning

Jag har smugit igång lite träning. Det fungerar! Jag har, som en del av er vet, en ärftlig anemi som under flera år gjorde att min kropp bröts ned. Ingen visste varför så det tog ett antal år innan denna nedbrytning stoppades. En del symptom kvarstår. Andra har försvunnit för att åter komma tillbaka som frisk funktion. En del neurologiska skador blir jag nog aldrig av med. Trots det är jag tacksam. Jag lever. Jag mår bra. Jag blir friskare för varje dag. Jag har tränat för andra gången och det fungerar. Utan att jag dagarna efter är som utslagen. 

En del saker i livet har jag ändrat på för en massa år sedan. Det är rutiner som jag gör för att komma ihåg saker och ting. Jag lägger fram det jag ska göra eller borde ta tag i. Det ska ligga där till jag har gjort det jag ska. Har då någon snäll person städat efter mig är det oftast borta ur mitt minne. Ibland händer det att jag har skrivit upp något viktigt. Jag tar tag i det dagen efter. Ringer upp och personen är inte där. Då har jag gjort mitt. Arbetet utfört säger min hjärna. Tills det går en vecka och jag plötsligt kan komma ihåg eller se i filofaxen en notering om något som börjar närma sig i planeringen och då minns jag att det blev ju aldrig klart. Samtalet hände aldrig för personen var inte där. 

Det finns värre saker i livet och jag är som sagt frisk idag. Jag började dansa. Salsa är mitt liv. Det är en stor del i mitt tillfrisknande. Min vänstra sida hängde inte riktigt med och det tog många år innan jag vågade lita på att stegen är stadiga även med vänster ben. Jag har snubblat, stukat mig, slagit mig för jag ramlat när jag vänt mig och litat på att benen fungerat som de alltid gjort. Balans och ben är viktiga saker vid dans. Jag har alltid älskat att dansa. Tänkte att om något kan få mina nerver i kroppen att hitta nya vägar är det om jag gör något som utmanar kroppen och som är något jag verkligen älskar att göra. Så det var ett lätt val. Till en början var mina dansskor med höga klackar från discoeran nu utbytta mot fotriktiga skor som satt fast på foten och som inte halkade. Vänster fot stötte i när jag började bli trött eller var ouppmärksam på underlaget. 

Idag dansar jag som många andra i högklackade dansskor! Jag är tacksam! 

Tacksam för de personer som varit med på denna resa. Utan att de vet om det. Det är de personer som accepterat att jag inte kan snurra. Som sen är lika förbluffade i synen som glada över att jag klarar sex, sju varv! Lyckan strålar jag klarar av det, ja jag greppar tag i överarmarna på kavaljeren men jag fixar det! Lycka är viktigt,

Silver peridot, lapis lazuli, turqoise, quarts, amber, granate, citrine

det gör mig tårögd att minnas dessa stunder.

Vad gör oss så lyckliga att vi blir tårögd? Kan det vara dags att göra mer av de sakerna.  
TACK