Acrylic painting on wall at Edelweiss Inn
Fort Cochin, Kerala, India
Fortkochi/ Fort Cochin
En morgon gick jag som vanligt upp och skulle ta mig till Kerala Kathakali Centre http://www.kathakalicentre.com/
kulturcentret som låg ett stenkast bort från där vi bodde. Ser mig omkring i dovt ljus passar mig för färgtuberna som jag med foten föser mot ryggsäcken som ligger mot väggen. Smyger in i toan, gör en snabb morgontoalett och klär mig. Bikini, haremsbyxor och en löst sittande blus. Jag smyger ut från rummet med en liten peng i fickan.
En timmes meditation till trummor och cittra. Välbehövligt och smärtsamt. Underbart efteråt.
Tillbaka i rummet har min dotter vaknat och är på väg upp. Vi ska shoppa idag. Äntligen. Vi har skjutit upp detta i snart två veckor och nu ska vi ta tag i det vi tänker ta med oss tillbaka till Sverige. Jag hinner vända ryggen till henne när jag hör ett $#/7%&!
Vad är det säger jag och vänder mig om. Hon ser på sin relativt nya stora ryggsäck, som nu har en stor grön fläck på sidan. Hon har trampat på en av färgtuberna som låg på golvet. Mamma... Det är lugnt säger jag, det är akrylfärger. Vänta så tar jag och blöter ned en trasa. Tänker lite förargat för mig själv att jag skulle tagit upp dem i morse. Mycket vatten bara så går det bort, fortsätter jag lika lugnt.
Jag vänder mig mot toan och hämtar dygnsur trasa när jag hör. MAAMIII!
Ja, vad är det?
Jag ser på henne och ser vart hon tittar. Mina ögon följer hennes bana och ser... en massa mossgröna fläckar på väggen ovanför ryggsäckarna.
Ok... jag funderar febrilt. Rösten är lugn. Jag får väl måla en vägg, säger jag till hennes bestörta min. Hm... Vi hade med ägaren till huset haft en hel del diskussioner om målande och skapande då han precis anlitat en lokal konstnär som målat vackra väggar och detaljer i detta nykalkade lilla hus. Min dotter sätter sig på sängen och ser ganska förstörd ut. Går det att tvätta bort frågar hon. Nej, säger jag lugnt det är kalkade väggar.
Jag öppnar dörren och ser att ägaren sitter på sin vanliga stol. Du, Sanu kan du komma hit? Visst svarar han och reser sig för att komma in i rummet. Jag pekar mot väggen, min dotter som nu sitter på sängen säger från roten av sitt hjärta I´m so sorry.
Min respons till hans förvånade min är: Is it ok if I paint something on that wall? Han svarar ja, absolut. Ok. Allt lugnt. Han går ut och jag tar penseln och sprider ut dessa fläckar till löv. Grönt blir löv. Det får vara tills vi kommer tillbaka från vår planerade shoppingtur som inte går att flytta för vi ska åka härifrån imorgon bitti.
Photo: Miia Lindgren
Backwaters, Kerala, India
"Hemma" igen så startar mitt målningsarbete. Ett foto som jag tagit under en av våra turer fick agera som inspiration. Min dotter lite skamsen över att av misstag fixat lite målningsarbete åt mig är nedslagen.
Efter en liten bergochdalbana av att det blir katts-t av alltihopa till att kanske blir det något av detta inser jag vilken utmaning det är att måla efter färg och plats på "duk" som är förvald. Antar utmaningen och målar i tystnad. Min dotters röst blandar sig med penseldragen förlåt mamma när hon lyfter på huvudet för att se hur det artar sig. Det är ok. Det är någon mening med detta.
Photo: Miia Lindgren
Klar!
Jag var nu klar och ropar in ägaren till Edelweiss Inn, Sanu. Han ser en lång stund på väggen under tystnad. Jag nästan håller andan.
Wow, beautiful! Could you paint something on that wall also? Han pekar på motsatt vägg. Jag skrattar av lättnad och säger nej tack, det får bli nästa gång vi kommer hit.
Allt gott och ett minne finns kvar av oss i Fort Cochin.
Tack min dotter!
Min respons till hans förvånade min är: Is it ok if I paint something on that wall? Han svarar ja, absolut. Ok. Allt lugnt. Han går ut och jag tar penseln och sprider ut dessa fläckar till löv. Grönt blir löv. Det får vara tills vi kommer tillbaka från vår planerade shoppingtur som inte går att flytta för vi ska åka härifrån imorgon bitti.
Backwaters, Kerala, India
"Hemma" igen så startar mitt målningsarbete. Ett foto som jag tagit under en av våra turer fick agera som inspiration. Min dotter lite skamsen över att av misstag fixat lite målningsarbete åt mig är nedslagen.
Efter en liten bergochdalbana av att det blir katts-t av alltihopa till att kanske blir det något av detta inser jag vilken utmaning det är att måla efter färg och plats på "duk" som är förvald. Antar utmaningen och målar i tystnad. Min dotters röst blandar sig med penseldragen förlåt mamma när hon lyfter på huvudet för att se hur det artar sig. Det är ok. Det är någon mening med detta.
Klar!
Jag var nu klar och ropar in ägaren till Edelweiss Inn, Sanu. Han ser en lång stund på väggen under tystnad. Jag nästan håller andan.
Wow, beautiful! Could you paint something on that wall also? Han pekar på motsatt vägg. Jag skrattar av lättnad och säger nej tack, det får bli nästa gång vi kommer hit.
Allt gott och ett minne finns kvar av oss i Fort Cochin.
Tack min dotter!
Indian style eller bara Minna style!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar