Onyx

Silver oxidised, onyx, agate

När jag var 18 år arbetade jag på Åhléns i Södertälje. Den nyöppnade kondisdisken blev mitt revir. Den var placerad så att vi sålde dessa nygräddade bakverk både direkt ut till kunderna och till de som redan var inne i butiken. En dag hade vi något jippo på gång för det var en man som ställt ett stort bord utanför kassorna med en massa stensmycken på. Redan då eller egentligen redan sen jag var barn var jag en stensamlare. Smycken fanns det. Det var det som var fokus. Men. Jag såg bara en sten. Den låg där. Såg mig när jag såg den. Som ett camésmycke. Som en vacker flickas ansikte i profil. Som vilken flicka som helst. Den var min. 

Karln som sålde alla dessa färgglada smycken var i min värld en indian. Förmodligen var han från Peru tänker jag idag. Vacker förstås som alla vackra stenar. Frågade med glittrande ögon vad stenen kostade. Den är inte till salu, sa han aningen förvånad över vad jag pekade på. Stenen var ju grov och inget fäste fanns. Men, jag vill inte ha något annat jag vill ha just den stenen. Mitt svar var så rakt, ärligt utan en tillstymmelse till utrymme för att kunna övertalas till att köpa något annat från bordet. Han såg på mig. Ok, svarade han till sist. 40 kr. Kan du sätta på ett fäste på den frågade jag enkelt. Ja, det kunde han ju göra. Tack. Mitt tack kom från hjärtat och jag hoppas att han tog emot det. 

Denna skatt i sten har jag burit på kedjor och läder. Till sist hittade den hem. Tillsammans med en kungakedja i oxiderat silver och onyxstenar har den funnits hos mig under festliga och mindre festliga tillfällen med en ärbarhet.