Ständigt sökande

Varför målar jag, skapar. 

Vad är drivkraften, behovet?

akvarell, beskuren

A4

watercolor, cropped

För att lära mig nytt, utvecklas, må bra. Kunskap är lätt att bära, har jag hört ett flertal gånger.

Tror ändå att det handlar om att jag försöker lära mig att förstå mig. Vem är jag, vad tycker, tänker, känner jag. Vad står jag för och vad inte.

Målar mitt ansikte. Ur minnet utan spegel. Överdriver och allt blir så docksött, stereotypiskt för det är så jag uppfattar mig när jag är sminkad?! Blir förvånad över den bild som träder fram. Händerna, penseln skapar långa ögonfransar, målade ögon och markerad mun. 

Ny bild. Återskapa, se i spegeln, överdriv och gör det ordentligt. Det blir linjer där jag ser väldigt mycket äldre ut än de första bilderna fått mig att se ut. Denna bild är jag på riktigt om x-antal år. Linjer som finns i mitt ansikte. Linjer som skvallrar och... linjer som berättar om ett liv. Liv som jag vet att jag levt. Ett liv som ibland kan ge dessa fina linjer som nu finns som ett minne i mitt ansikte. Smärta, sorg, erfarenhet. Allt speglar sig i den fina ovala spegeln jag burit hem från Tailand. Ljuset i ateljén är från sidan. Den är dov. Jag är eldröd i håret då alla vågor tycks hamna där. Det är tunt på ena sidan. Sidan jag hela mitt liv sovit på. Ena sidan av ansiktet bär spår av långvarig sjukdom som jag idag är fri från. Spåren finns kvar. Jag ser dem. Jag kanske även efterkonstruerar. För min skull. Varför finns dessa skarpa linjer i annat fall just på den sidan av ansiktet som jag hade problem med i hela kroppen. Efterkonstruktioner. Studier. 

Jag finns i den spegeln. Mitt inre finns i den bild som träder fram. Ofta abstrakt. Mycket är ren känsla. Allt är oftast ren känsla. Expressionist. Mycket färger oavsett medium. Alltid färger. Svårt att hålla mig till dova lugna, ljusa fina skira färger. Varför? 

Ännu en fråga jag ställer mig när jag tar mig an en beställning i väldigt ljusa färger. Arbetar mig genom en ljus målning. Tar hem den efter duken torkat. Min son frågar, är det en grundmålning? 

Jag börjar skratta. Varför tror du det? Jamen, det är ju inte dina färger, du målar aldrig sådär. Sant. Varför? 

Arbetet fortsätter. Hur målar jag och varför? 

-Du kan ju måla ansikten utbrister en kollega. Ja... jag har som många andra startat med ren avbildande konst. Därefter kommer det abstrakta. För mig. Jag tror att jag kommer att pendla fram och åter mellan dessa två världar. Det inre, känslorna och det yttre avbildande. Allt för att lära mig om mig. Alla andra får åka med på min färd. I bästa fall. När intresset finns där. 

Självförverkligande. Sökandet och lugnet som hägrar. 

Tack