2014-05-18

Tatueringar


Tatueringar 

Jag har sedan jag gick i gymnasiet och ritade frenetiskt haft en hemlig dröm om att tatuera. Hade sedan tidig ålder bestämt mig för en tatuering. Visste inte vad och det tog ända fram till jag var ca 23 år innan jag tog mig till en studio och gav dem mina teckningar, bilder. 

På den tiden bodde jag i Sörmland och kände väl till Doc Forest som var bäst på att tatuera. Han var som en legend alla intresserade kände till. Jag kan inte säga att jag hör till denna så väldigt insatta mängd människor men jag visste att ingen sätter en nål i mig med bläck förrän jag vet vad jag vill ha för tatuering på min kropp och ännu viktigare att den som gör det är duktig!

Så där var jag med mina bilder i väskan. Bläddrade i deras pärmar och blev än mer vilsen. Det var en djungel av bilder! Till sist pratade jag med Mia som varit lärling sen ett antal år hos Doc och nu var fullt verksam. Hon kikade på mina bilder och vi kom fram till vilken av de två jag skulle ta och varför. 
Kunskapen hos henne gav mig sinnesro nog att boka en tid för det var alltid fullt hos dem. 
En månad senare var det dags att ta pendeln upp till Stockholm. 

Jag satt där och fick lära mig att skulderbladet har en otrolig mängd nerver som ligger ytligt så därför känns det så mycket som det gjorde. Jag som hade hög smärttröskel bet ihop och tog emot. Bläcket. 
Det surrande ljudet från maskinen. Jag njöt med skräckblandad förtjusning. 

Cirka tjugo år senare var det dags igen. 
Min första och, som jag lovat mig själv, enda tatuering var nu suddig. Det svarta bläcket blivit blått. Livet har nu levts flera gånger om och jag vet vad jag vill ha. Ritade och fick en kunskap om vem jag ville låta sätta en nål i mig igen. Denne man var från Tailand och var duktig! Jag satt med när en nära vän fick sina båda underarmar märkta för livet. Underbara japanska bilder med samuraj på en och en geisha på den andra. Jag satt som förtrollad och såg hur han arbetade. Bokade direkt en tid. Nu var det dags. 
Igen.



Bond 4 made this tattoo

Tack

Inga kommentarer: