Paulo Coelho
Oj, vad jag älskar denne författare. Denne man. Han är vanlig och ändå allt annat än vanlig. Han har levt och lever med sina över sextio år än. Varje dag. Det är en ynnest, igen, att lära känna en person som det blir genom hans böcker. En individ som reser och det längre än det rent fysiska. Denna resa är stor. Den är tuff och den är brutal. Den är kärleksfull och den är vacker. Den är livet. När vi vågar leva den. Den inre.
Nya boken ska öppnas ikväll!
Arbetar med att våga leva. Att våga det jag önskar. Varje dag. Ett arbete som jag tar emot och önskar välkommen. En del dagar mindre positivt andra dagar ler jag från magen och tar emot livet.
Har en kollega som känns som en vän. Hon går en pilgrimsväg som jag funderat på i ca tio år. Det är dags. Har redan frågat min snart vuxne son om det skulle vara ok om jag gick den under några veckor i sommar. Det är klart, svarar denne fine unge man. Mina barn är snart vuxna, båda två!
Inte bara den enormt vackra själ till dotter som är på andra sidan av Atlanten och förverkligar sina drömmar. Jag har snart en till som är på god väg att förverkliga sina mål, sina visioner.
En ny tid stundar. Igen.
Min, i själ och hjärta, vackra dotter
Livet är en skola. Minns mina egna ord till min då unga dotter under en tid då det var allt annat än enkelt. Livet känns fortfarande som en skola. För mig. För min resa. Mitt inre. Att våga möta mig. Det är det vackra och det svåra i livet. Det är en utmaning och jag antar den. Igen.
Alhambra, Granada, España
Så, Santiago de Compostela,
jag tror att vi kan ses snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar