Glutenfritt liv

Glutenfritt bröd

Max min underbare son skulle beställa böcker på CDON och undrar om jag kan komma för att fixa med betalningen. Jag får pengarna senare fortsätter han. Vänta, säger han, du får inte titta än, du får inte se vad jag beställer. 
Ok... 
-Snart. Nu får du fixa.
Ler inombords och undrar lite vad som plötsligt är så hemligt. Låter det vara i lugn.

Det visar sig efter ett par dagars väntande att jag ska få en överraskning. Ivrig kommer han hem med paketet under armen och ska öppna det. -Du måste komma hit mamma. Det är en överraskning. 

Nyfiken och lite road över hans uppenbara glädje går jag till vardagsrummet där han klipper upp plastbanden och sen det skyddande wellomslaget. En riktigt bra design på wellpappskyddet ser jag.

Här, säger han och räcker fram en bok om glutenfri bröd. Recept. Nu kan du baka igen, fortsätter han med en ton av att; jag har fixat så min mamma mår bra och en samtidigt omhändertagande och vuxen ton med en gnutta stolthet. 

http://cdon.se/b%C3%B6cker/frej%2c_jessica/nytt_br%C3%B6d_%3a_baka_gott_utan_gluten-23487198



TACK, fina underbare son.

Blod, tjockare än vatten

Tio år 

Jag har tillbringat tre underbara dagar med min släkt. Det är ca tio år sedan jag träffade en del av de personer som nu kommit till en av mostrarnas 70-års firande. Tio år! Landet Finland ligger inte så värst långt bort. Trots det har åren gått och jag har rest till andra sidan jorden men inte tagit mig för att åka till släkten i Finland. Livet. 

Min kusin och jag

Me and my cousin

Det märkliga eller egentligen det självklara i vår familj är hur enkelt det är när vi väl träffas. Där sitter jag i knät i bilen på en av mina mostrar på väg hem efter en alldeles underbar kväll med både kända och okända människor. 

Det som gör det till en minnesvärd kväll är när alla andra gäster gått och vi i familjen, den närmaste är kvar. Vi dansar, vi skrattar så tårarna rinner, vi skojar och skämtar. Leker och har roligt. Danskurs mitt på dansgolvet och jubel från de övriga när min äldsta kusin som är som en bror för mig äntligen fattar och faktiskt dansar "jenkka" helt rätt och i takt! Fantastisk stund med familjen som utvidgat sig till en storfamilj bestående av mostrar, morbrödrar och kusiner just denna kväll. 

Dans, musik och gemenskap

Dance, music and fellowship

Vi pratar gamla minnen, vi pratar ikapp om de kusiner som inte är på plats. 

Dagen efter har jag ynnesten att få umgås med dessa mostrar och en ingift morbror hela dagen och kvällen hos min mor och far. Det är en tid av försiktighet och ändå en rakhet som jag är så ofantligt trygg i. Det finska raka som går direkt på kärnan som om det vore bortkastad tid att snurra runt ämnet tills mottagaren faktiskt leder in på det som egentligen är det alla önskar prata om. Rakhet och en ödmjukhet inför livet och det som livet faktiskt kan vara. Vi satt och pratade gamla minnen och skrattade så vi kiknade. 

Mina föräldrars vackra hem

Beautiful home of my parents

Senare under kvällen medan jag satt under grilltaket och grillade kycklingspett och fläskkött blev det en lugnare och stillsammare stund. Senare ändå när maten landat och vinet pulserade i ådrorna kom vi in på de tuffa ämnena. Det som gör oss sårbara och samtidigt till människor. Det som gör att vi knyter ihop oss än mer. Respekt blandas med ödmjukhet och tårar. 

Livet. Som det är. Som det kan vara. När det är som bäst och vi har vänner, familj och/ eller släkt att dela bekymmer med. När vi väljer att våga dela det mest sorgliga. De djupaste farhågorna. 

Blod är ibland tjockare än vatten. Ibland väljer livet åt oss andra personer som får agera släkt. Dessa band kan bli lika fantastiska som blodsband. 

Vi väljer. Alltid. 

Vi väljer om vi värnar om förhållandet oavsett hur det ser ut. Vi väljer om vi anförtror oss och får en lika stor gåva tillbaka eller om vi låtsas vara utan bekymmer och då även väljer att aldrig ge personer möjlighet att komma nära. Vi missar på det viset en del av det stora i livet. Det stora som faktiskt är kärlek. Kärlek till sig själv. Kärlek till sin nästa. När man bara agerar som öron eller ögon och låter den andra sitta med sorg och tårar rinnandes utmed kinderna. Utan att det är läskigt, hotfullt eller hemskt på något vis. Kärlek. Tystnad och Respekt. 

Falun, på väg hem

Falun, on my way home

TACK 
för en påminnelse om att jag har en underbar familj och släkt även på andra sidan Bottenhavet. I Finland. 

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/03/syster.html

Paulo Coelho

Paulo Coelho

Oj, vad jag älskar denne författare. Denne man. Han är vanlig och ändå allt annat än vanlig. Han har levt och lever med sina över sextio år än. Varje dag. Det är en ynnest, igen, att lära känna en person som det blir genom hans böcker. En individ som reser och det längre än det rent fysiska. Denna resa är stor. Den är tuff och den är brutal. Den är kärleksfull och den är vacker. Den är livet. När vi vågar leva den. Den inre.

Nya boken ska öppnas ikväll!

Arbetar med att våga leva. Att våga det jag önskar. Varje dag. Ett arbete som jag tar emot och önskar välkommen. En del dagar mindre positivt andra dagar ler jag från magen och tar emot livet. 

Har en kollega som känns som en vän. Hon går en pilgrimsväg som jag funderat på i ca tio år. Det är dags. Har redan frågat min snart vuxne son om det skulle vara ok om jag gick den under några veckor i sommar. Det är klart, svarar denne fine unge man. Mina barn är snart vuxna, båda två!

Inte bara den enormt vackra själ till dotter som är på andra sidan av Atlanten och förverkligar sina drömmar. Jag har snart en till som är på god väg att förverkliga sina mål, sina visioner. 

En ny tid stundar. Igen.

Min, i själ och hjärta, vackra dotter

Livet är en skola. Minns mina egna ord till min då unga dotter under en tid då det var allt annat än enkelt. Livet känns fortfarande som en skola. För mig. För min resa. Mitt inre. Att våga möta mig. Det är det vackra och det svåra i livet. Det är en utmaning och jag antar den. Igen. 

Alhambra, Granada, España

Så, Santiago de Compostela,

jag tror att vi kan ses snart. 

https://www.google.se/search?q=santiago+de+compostela+pilgrimsvandring+karta&oq=santi&aqs=chrome.2.69i57j0j69i59j0l3.2561j0j7&sourceid=chrome&es_sm=93&ie=UTF-8

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/04/orddans-tre.html

Vägen till ett smycke

Vägen till ett smycke

Fick frågan om hur jag gör när ett smycke blir till. Ritar jag eller börjar jag bara att arbeta med silvret? 

silverpendant 
Universe

Har nu i flera dagar funderat och tror att jag kommit fram till ett svar. Ett svar i gråzonen som vanligt. 

Jag får en idé eller en beställning som jag skissar på och som jag sedan gör i verkstaden. En ren tanke och process och skapande till tillverkning. Rak enkel väg.

Sen kommer en mindre rak väg.
Jag får en idé, som jag skissar på som blir exakt som ritningen eller som blir en variant av ritningen. Det beror på vad som händer på vägen. Är nog mer en person som har en tanke och det blir ett smycke. Jag kan även se något som ligger på mitt arbetsbord som är någon bit som jag börjat på. Som är något men är inte klart. Dessa kan plötsligt ge en idé om hur göra avslutet på den biten som redan var något från början. Förstår alla? 
Hm, jag gör det jag känner för. Det blir ibland dock liggande för jag har inte en plan. Jag går efter känsla och har ett behov av att se tanken idén i verkligheten. Vad det sen ska resultera i kan dröja. 

Därför är mitt arbetsbord, min arbetsbänk, oftast om inte alltid full med olika delar av silver. Lägg till stenar som ligger som om de strötts ut av en slump. Lägg till verktyg som ligger där jag lagt ned dem efter sista gången jag arbetade. Så, en lapp ligger på bordet med vanligt och silverdamm på sig med texten, 
Titta gärna men rör inte 
Minna

skiss

Så mitt svar på hur ett smycke blir till är: En ren beställning som jag skissar och gör direkt. 
Nästa väg kan vara en tanke följt av en snabb skiss för att se tanken. 

Eller... att göra en del av silvret som sen ligger i månader för att till sist bli en ny helhet. Eller de bitar som blir över ser jag nya bilder i och det blir igen ett helt unikt smycke.

Detta resulterar i att mina smycken hittills inte har exakta ritningar så ett till exakt likadant blir det inte. 

Återkommer om jag kommer på fler vägar som mina smycken blir till på. 

Jo! När jag får en beställning och jag samtidigt får en full personbeskrivning och skapar ett smycke med helt fria händer. 
Det är magiskt. 

coffee heart

Tack

Orddans del två

detalj, mosaik, återbruk, tröskel

detail, mosaic, recycled, threshold

Del två

Jag satt på en lektion och lyssnade på en föreläsning om hur vi individer är olika i vårt sätt att kommunicera. Hon ritade upp tre olika typer på tavlan. Jag läser den första och känner att det stämmer ju riktigt bra på mig. Sen kommer den andra och ja, just det stämmer ju också. Den tredje var ju även den då väldigt sann vad gäller mig och mitt sätt att vara. Funderar febrilt och lyssnar på föreläsaren som samtidigt säger att ofta är vi en av dessa men kan även vara två. Ok... min hjärna går på högvarv. En fråga! Jag har sträckt upp min hand. Ja, svarar personen. Kan man vara alla tre?! Min panik och insikt är insvepta i orden. Klassen skrattar högt. -Ja, jo det kan man, svarar hon och fortsätter sen, -fast det är inte så vanligt. 

Nej, självklart inte! EEEEH, är det konstigt om min karl där hemma ibland ser ut som han sett en utomjording när jag öppnar munnen, att han inte har en aning om hur och när han ska prata med mig och på vilket sätt. Det finns enligt denna föreläsning tre sätt! Är det konstigt att jag inte förstår vad han försöker säga! Varför svarar han som om han inte lyssnat alls? Varför? Varför? 

Vem är han? Det är solklart. Han var en av dessa tre... 

På kvällen blir det diskussion om något väldigt trivialt och båda mulnar ihop. Stolta, egentligen för trötta och rädda för att börja ta upp tråden igen. Vem har rätt, vem har fel? Har någon fel? Envisheten klampar på. Minna du har gått kursen, tänkt! Jag låg en stund och till sist vänder jag mig om och ser på hans ryggtavla. -Du? 

-ja... kommer svaret lite förvånat och tveksamt. -Titta på mig, säger jag och ser honom vända sig mot mig. 

-Hur känner du när jag säger.....? 

Det var som magi! Karln bokstavligen sprutade ur sig fullständigt solklara meningar som gav färg åt hela sovrummet. Jag började skratta högt. Han förnärmad efter att öppnat sitt hjärta åt mig. Snabbt förklarade jag vad vi lärt oss på utbildningen idag. Förklarade varför det oftast är så rätt och så enkelt mellan oss och varför det plötsligt inte funkar alls. Helt utan anledning tycks det som att vi är två parallella filer som desperat och panikartat försöker korsa varandra. Försöker nå varandra. Misslyckas väldigt ofta och sorgen kommer som en beställning över hur vårt liv utvecklas. Mitt enorma känslobatteri, kombinerat med en hög analytisk del samtidigt som det kontemplativa finns i lika stor del. KAOS. Jag är alltså orsaken till mycket av våra bekymmer av kommunikationsbrist. Det betyder att vi båda nu är medvetna om vad som är vad. Att vi lär oss om vi vill och lyssnar in var den andra befinner sig, det vill säga jag befinner mig, för karln är ju solklar. 

Så, mitt arbete blir att vara den lugna och/ eller känslosamma eller skall jag vara analytisk för att kunna svara på de känslosamma uttalanden som kommer ur hans mun?! Oj, eeeh, hur var det nu?! Jag ska om jag önskar nå fram till en person läsa av i vilken av dessa tre som individen befinner sig i. Så, jag ska vara känslosam. Hm, är det det som kallas för ett passionerat förhållande. Temperamentsfullt förhållande eller bara fullständigt oplanerat känslosvall som flödar och ger. Tror ändå att det ligger lite mer i honom en enbart en del. Så, nu återstår att ta reda på vilken mer han är. 

Ofta gör vi detta automatiskt. Läser av och lägger till samma beteende som motparten. Ibland som i ett nära förhållande oavsett om det handlar om arbete eller privatliv så går vi helt förbi varandra i orden. Den ena uppfattar inte alls det jag säger, verkar inte vilja höra. Tar ett beslut i rakt motsatt riktning. Jag som kvinna, främst som Minna och känslig i dessa lägen anser att personen gör det med flit. Muckar. Bråkar och vill dominera. Tills jag inser att vi är två i denna orddans. Vad säger jag och på vilket sätt. Vilka ord använder jag och vad gör motparten. Ständig dans, ständig kommunikation. Är det konstigt om vi håller fast vid de personer som vi vet hur de fungerar. De personerna som vi är trygga med oavsett hur vi pratar och härjar ur oss känslor. Det är trots allt arbetsamt att lära känna en ny individ. 
Med en del däremot är det som om jag känt personen i hela mitt liv. Trots att jag precis träffat den. Samma kategori av kommunikation. Samma kreativa tänk, samma analytiska tänk eller helt enkelt en kännande, ordanvändande och inlyssnande, kontemplativ 

person. Oj, tänk om vi träffats i ett tidigare liv? Då, har vi ännu ett spektra att leva med. Livet, kärleken är intressant och en kommunikation som börjar och fortsätter med mig själv.  
Tack

Orddans

ull, siden, skinn, tenntråd, silver, delvis återbruk

wool, silk, leather, tin wire, silver, partly reuse
detail, inside of a bag

Orddans

Vad är kärlek? Hur vet jag när en annan person älskar mig? Mig och inte något beteende som hakar i mitt beteende. Har alla en kärlek som de känner är som en själsvän, en likasinnad. En som känns rätt. En som jag kan vara trygg med och som vet vad jag egentligen behöver innan jag ens själv insett det. En person som vill mitt bästa utan att trampa på mig. Vet och kan mina vanor och ovanor. Som ger en kram när jag minst anar det och som finns där med humor, stöd, respekt och kärlek. Hur ser den ut? Kärleken. Är den romantisk och/ eller blir den mer jordnära ju äldre vi blir. Är pirret absolut i allt? Är pirret något som mognar till att kännas i hjärtat, i roten av min själ för att med jämna mellanrum explodera. Är den omtänksam. Är den arg, ledsen, sårad och är den bitter. JA, Kärleken är allt. Kärleken är alltid. Tror jag. 

Har insett att hur jag än levt och ändrat mig och honom så finns hela registret av alla känslor även i kärleken. Självklart. Dessa känslor finns i oss alla. De finns i olika portioner men de finns. Hela registret finns där. 
En del har väldigt tydliga register. Öppna som böcker. Det är bara att läsa av. Förundras över det lugna, tysta som talar otroligt högt med kroppen som budbärare. Förundras över det ordsvall som är som ett fantastiskt landskap eller känslor som färgar världen magisk för mig. Förundras över det kakafoni av oljud en del av oss bär i sinnet. Det kaos av känslor som inte går att styra förrän anledningen till dem från första början har arbetats igenom. Tufft och tungt och väldigt starkt och välbehövligt. Om man vill. Om jag önskar ett liv som är annorlunda än det jag idag har. 
Kanske har jag själv eller någon nära anmärkt på ett beteende som inte är alldeles självklart en fördel till mig och min person. Registret kanske innehåller alla känsloyttringar men jag önskar minska på en del. Då kommer arbetet väl till pass. Det tar tid. Det kräver tålamod och en hel hög med kärlek till sig själv att våga och orka göra den rannsakan som det krävs av mig. Av mig och en utomstående person som inte går att lura såsom min egen hjärna som gärna tar omkörningsfilen i hundranittio så fort en obehaglig känsla uppkommer. 

Vem är jag? Varför alla dessa känslor? Kan vi städa undan allt som ger rädslor och få starta om. En reset knapp som ger mig en ren Minna och samtidigt har kvar alla mina spektran av erfarenheter som jag klättrat mig genom i livet. Vad är rätt och vad är mindre rätt? Gör det här beslutet att jag mår bra? 

Enkelt om jag inte sitter i någon form av missbruksbeteende. Kanske den kakan är rätt för mig just nu för jag minns hur det kändes när jag var barn och tröstades med godsaker. Kanske jag inte behöver den tröjan just nu men jag har ju inte den färgen. Kanske denna natt blir en natt som förändrar hela vår relation för just nu är allt toppen. En gång till för hoppet är ju som sagt det sista som överger mig. Jag tror och jag hoppas. Min önskan är ju att må bra. 
Gör det här beslutet att mitt liv blir bättre, för mig framåt? Det är en helt annan fråga. Då är det rätt beslut enligt en nära vän till familjen. 

Jag har tillit till att jag idag inser vad jag behöver. Jag hoppas och inser att jag en dag har en person i mitt sällskap som värdesätter mitt egna val framför hans val vad gäller mig. Mitt val som gör att jag mår bra. Mitt val som ger mig ett vackert liv då kärlek till mig är det viktiga och som i förlängningen gör att jag kan älska den andre än mer. Jag pratar om att jag önskar vara kreativ även när jag vinner flera miljoner. Jag önskar vara långhårig eller korthårig så länge jag vill. Jag önskar vända mitt ansikte mot solen. Tills jag finner en glädje i att göra andra val i mitt liv. Den personen som älskar mig älskar en komplicerad person. En person som förändras och vill förändras för livet är en resa. 
Tack