Nytt År

Det är ett nytt år.

Ett gott år.

Det är vad jag önskar och det kommer jag att få.

Affirmationer. Tror starkt på dem.

Hemma

Se framför mig det jag önskar och då menar jag det jag i själ och hjärta önskar. Det kommer om jag ser det och tror att jag är värd det. Vet att jag är värd det.

Livet är en förunderlig vandring. Vi möter människor som berikar. Vi möter andra som gör tvärtom och även de är lärdomar. För mig. För att jag ska bestämma min riktning, mitt liv. 

Var vill jag leva. Hur vill jag leva. Med vem vill jag leva. Av vad vill jag leva. Frågor och svar jag själv bör svara på. Sedan och endast sedan ska dessa svar och viljan till att söka svar på dessa frågor leda till en livspartner om det är det jag önskar. Annars är det kanske just viljan och behovet att vara ensam med sig själv lära sig att leva och trivas och faktiskt älska sig själv den stora vägen till lycka. 

Då menar jag en balans i med- och motgångar. Jag menar att jag hanterar livets krokar eller upp och nedgångar med jämnmod. För det är livet. Det är det som gör min väg till den komplexa och unika väg som är bara min och den ska få vara det. Min väg. Min sanning och min vilja. 

Egoism. Kanske. Trots det menar jag att när jag väljer att se till min egen livsväg och lyssnar inåt så blir jag mer harmonisk vilket ger en mer harmonisk miljö runt mig vilket automatiskt gör att mina handlingar är mer harmoniska.

 

Det tar den tid det tar. Som det ska. Forserar jag så blir det ofta bakslag. Ta det lugnt tycks universum signalera. Var i nuet. Acceptera ett stillastående, vila och ta emot. Var. Lär dig att vara. 

Nästa gång hamnar allt i en enorm fors av händelser som gör att hela årets lugn spolas och ett korrelerande av händelser och människor gör att allt sker som jag önskat och det går blixtsnabbt. Livet är en fantastisk resa och jag tänker att jag ska ge mig mycket av det jag anser vara gott för mig detta år.

gemensam skörd från Hökvikens koloniområde 

 Jag ska ge mig upplevelser i form av musik, människor, möten, kulturer, mat, dans, glädje. Detta ska vara mina vägar till att ge mig ett lyckligt år. Ett år som i kombination med arbete ger mig frisk luft, meditation och träning. Ett enkelt sätt att ta vara på mig. 

Järna, Antroposofernas ljusfest 1:a advent

Mitt liv mitt val. 

Tack och lycka till Minna!

Du kanske även gillar

You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/12/jul-och-frid.html

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/04/orddans-tre.html

Blod, tjockare än vatten

Tio år 

Jag har tillbringat tre underbara dagar med min släkt. Det är ca tio år sedan jag träffade en del av de personer som nu kommit till en av mostrarnas 70-års firande. Tio år! Landet Finland ligger inte så värst långt bort. Trots det har åren gått och jag har rest till andra sidan jorden men inte tagit mig för att åka till släkten i Finland. Livet. 

Min kusin och jag

Me and my cousin

Det märkliga eller egentligen det självklara i vår familj är hur enkelt det är när vi väl träffas. Där sitter jag i knät i bilen på en av mina mostrar på väg hem efter en alldeles underbar kväll med både kända och okända människor. 

Det som gör det till en minnesvärd kväll är när alla andra gäster gått och vi i familjen, den närmaste är kvar. Vi dansar, vi skrattar så tårarna rinner, vi skojar och skämtar. Leker och har roligt. Danskurs mitt på dansgolvet och jubel från de övriga när min äldsta kusin som är som en bror för mig äntligen fattar och faktiskt dansar "jenkka" helt rätt och i takt! Fantastisk stund med familjen som utvidgat sig till en storfamilj bestående av mostrar, morbrödrar och kusiner just denna kväll. 

Dans, musik och gemenskap

Dance, music and fellowship

Vi pratar gamla minnen, vi pratar ikapp om de kusiner som inte är på plats. 

Dagen efter har jag ynnesten att få umgås med dessa mostrar och en ingift morbror hela dagen och kvällen hos min mor och far. Det är en tid av försiktighet och ändå en rakhet som jag är så ofantligt trygg i. Det finska raka som går direkt på kärnan som om det vore bortkastad tid att snurra runt ämnet tills mottagaren faktiskt leder in på det som egentligen är det alla önskar prata om. Rakhet och en ödmjukhet inför livet och det som livet faktiskt kan vara. Vi satt och pratade gamla minnen och skrattade så vi kiknade. 

Mina föräldrars vackra hem

Beautiful home of my parents

Senare under kvällen medan jag satt under grilltaket och grillade kycklingspett och fläskkött blev det en lugnare och stillsammare stund. Senare ändå när maten landat och vinet pulserade i ådrorna kom vi in på de tuffa ämnena. Det som gör oss sårbara och samtidigt till människor. Det som gör att vi knyter ihop oss än mer. Respekt blandas med ödmjukhet och tårar. 

Livet. Som det är. Som det kan vara. När det är som bäst och vi har vänner, familj och/ eller släkt att dela bekymmer med. När vi väljer att våga dela det mest sorgliga. De djupaste farhågorna. 

Blod är ibland tjockare än vatten. Ibland väljer livet åt oss andra personer som får agera släkt. Dessa band kan bli lika fantastiska som blodsband. 

Vi väljer. Alltid. 

Vi väljer om vi värnar om förhållandet oavsett hur det ser ut. Vi väljer om vi anförtror oss och får en lika stor gåva tillbaka eller om vi låtsas vara utan bekymmer och då även väljer att aldrig ge personer möjlighet att komma nära. Vi missar på det viset en del av det stora i livet. Det stora som faktiskt är kärlek. Kärlek till sig själv. Kärlek till sin nästa. När man bara agerar som öron eller ögon och låter den andra sitta med sorg och tårar rinnandes utmed kinderna. Utan att det är läskigt, hotfullt eller hemskt på något vis. Kärlek. Tystnad och Respekt. 

Falun, på väg hem

Falun, on my way home

TACK 
för en påminnelse om att jag har en underbar familj och släkt även på andra sidan Bottenhavet. I Finland. 

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/03/syster.html

Orddans tre eller kräkreflex

Orddans del tre

Sitter efter en god natts sömn och funderar över vad som är livet. Såg att det kommit ut nya böcker jag skulle vilja köpa. Jag läser mängder. Skriver en del och läser ännu mer. Det blir sen en del pauser i läsandet och nu är det dags igen. Arbetar med mig som inspiration. Utgår från mig som person. Det betyder att jag gräver och det ganska djupt när det är dags att göra ett arbete. 

Inser att livet för mig just nu är att ha ett arbete som jag trivs med. Oavsett om jag nu arbetar med det som jag tänkte eller inte och det som nu medför en månadsavgift till CSN varje månad. Det har trots allt gett mig en hel hög med kunskap. Jag lär mig varje dag att ta min riktning mot och till det jag brinner för. Det som gör att mitt liv känns rikt. För mig är det att få uttrycka mig och mina tankar och i målandet mina känslor. Alltid dock med det skrivna ordet först.  Som en start, som en platta, grundmurat, fast som jag kan stå på. Stå stadigt med ord. 

Livet svajar ordentligt ibland. Tänker dock att det är hur jag hanterar dessa ibland lite väl stormiga perioder. Hur gör jag för att orka? Hur lever jag för att vila? Hur äter jag för att få kraft till att ta mig genom dagen? Kunder och vänner för att orka med familjen på kvällen. Hur tar jag hand om mig för att min omgivning ska lära känna mig som mitt bästa jag? 

Såg en film härom dagen där männen i släkten kunde gå tillbaka i tiden. Den var långsam, den var seg, den var fantastisk. Visade det sig. 

Så, tålamod och att vara i nuet må låta som en kräkreflex men det är trots allt det som gör att mitt liv är det det är. Mitt val nu och för stunden skapar mitt liv. Min vardag. Den har jag ansvar för. Vardagen är mitt liv. Mitt liv önskar jag vara bra. Mer än bra. Jag vill och önskar att jag har ett fantastiskt liv och fram till dess gör jag allt för att skapa mig det. Tålamod. En dag i taget och ett steg i taget åt det håll som jag ser som en gyllene sol som går upp för mig. För att jag hyllar mig och mitt liv just nu. Solen är till för mig. Alltid. Bugar ödmjukt ler inombords och tackar för magin. Varje gång jag lyfter ansiktet för att ta emot strålar av ren kärlek. Mitt val.

Alltid.

Lugnet, Falun, Sweden


Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/05/paulo-coelho.html

Syster- Sister

Syster

Silver, quarts

Jag har turen att ha två fina systrar. Vi träffas väldigt sällan. För sällan då livet och allt som hör dit bara är. Livet och barnen. Det brukar handla om arbetet, ekonomi, förhållandet och/ eller barnen. Sällan är det någon annan faktor som kan stöka till en relation mellan syskon så mycket som dessa bitar. Stöka till... Barnen skulle de stöka till? Arbetet- byt. Förhållandet- gör något åt det. Ekonomi- gör en budget. Enkla lösningar och en del vill jag inte ens ta i med en pincett. Lösningarna alltså. Kombinera dessa faktorer och lägg till sjukdom och vi får en livscoctail som sällan är enkel. 

Livet kan ibland rumla runt ordentligt. Kanske för att jag själv rumlar runt med mig och mina egentliga önskningar. Jag tappar det jag i själen och hjärtat egentligen önskar för att livet går i så snabb fart. Glömmer att även jag har drömmar. Att även jag har en möjlighet att ta tid till mig själv. Att jag är värd min egen tid. 

Glömmer eller helt enkelt inte orkar. Det behöver finnas en plats för just tid för mig. En möjlighet att få stänga en dörr och bara få andas, tänka, fundera ut lösningar eller bara gråta. Stilla tårar för de övriga finns en dörr bort. Det är knepigt att hitta balansen när saker händer fort. När barnen, arbetet eller något i förhållandet på något vis förändras för snabbt för att jag ska kunna ha en möjlighet att med känslan känna, med tanken hinna tänka och sen ta rätt beslut. 

För fort. Betyder att de regler som finns i den annars lugna tillvaron plötsligt förändras. Av en person som är en del av min cirkel som ändrar något utan förvarning. Med eller utan vilje. Det kan skaka om grunden i hela tillvaron och en tid av sorg är ofta följden. Oavsett om det handlar om en partner som plötsligt som från tomma intet får för sig något helt oväntat. Han/ hon vill något som den andra inte har en aning om eller som bara är något som plötsligt dök upp i tanken och det är ett måste att förverkliga nu. Kan vara en familjemedlem som plötsligt gör något utan förvarning som ger följder för hela familjen. Det kan vara en nära vän som sviker ett förtroende så illa att det inte finns någon återvändo. Sjukdom eller olycka som gungar hela livet i full storm. Känns det som. Det kan ibland hända saker som gör att hela livet kapsejsar.

En reaktion, ett händelseförlopp sker som ibland är utan styrsel. En stig vandras som aldrig förut beträtts och det är långsamt. Försiktigt och oroligt. Den känns otrygg för vad är slutet. Rädslan styr. Vad finns när vi börjat på denna stig. Hur löser vi, hur tar vi ett steg i taget, hur orkar vi, hur kan jag leva i det här, med det här...

Många stunder i livet är såhär. Det är livet. Det är hur vi arbetar oss igenom dessa stunder som avgör, tror jag, hur livet fortsätter med eller utan en del av denna cirkel. 

Tack
Till mina systrar

Ooty, India

Sister

I am fortunate to have two lovely sisters. We meet very little. Too rarely because of life. Life and kids. It tends to be about work, finances, relationship and/ or about children. Rarely is there any other factor that could upset a relationship between siblings as much as these pieces. Messing up ... Kids would they mess up? Work- switch. The relationship- do something about it. Economy- make a budget. Simple solutions and something I would not even get in with a pair of tweezers. The solutions I meen. Combine these factors and add the disease and we get a coctail of life that is rarely simple. 

 Life can sometimes rumble around properly. Maybe because I myself spree with me and my true desires. I drop what I'm in the heart and soul, what I really wish for because life tends to go on fast speed. Forgetting that I too have dreams. I too have an opportunity to take time for myself. That I am worthy of my own time.

Forgetting or simply not bothered. There needs to be a place for the right time for me. An opportunity to be able to close a door and just breathe, think, find solutions or simply cry. Soft tears because the others are a door away. It's tricky to find the balance when things are happening fast. When the kids, work or something in the relationship in any way is changing too fast for me to have an opportunity to feel, to think and then take the right decision.

Too fast. Means that the rules contained in the otherwise tranquil existence suddenly changed. By a person who is a part of my circle that changes something without warning. With or without intent. It could shake the foundations of the whole of existence and a time of sadness is often the consequence. Whether it involves a partner who suddenly from nowhere get for something completely unexpected. He /she wants something that the other does not have a clue or just something that suddenly appeares in the mind and it is a must to do to a reality right now. May be a family member who suddenly does something without warning giving consequences for the whole family. It could be a close friend who betrays a trust so badly that there is no turning back. Illness or accident that rocks your whole life in a full storm. Does it feel like. It can sometimes happen things that make whole life capsize.

A reaction, a sequence of events occurs, sometimes without stability and control. I walk a path never before stepped on and it's slow. Carefull and anxious. It feels unsafe for what is the end. Fear controls. What is when we start on this path. How do we solve, how do we take one step at a time, how can we stand it, how can I live in it, with this ... 
Many times life is like this. That is life. It's how we work through these moments that determines, I think, how life goes on with or without a part of this circle. 
Thanks 
To my sisters