Visar inlägg med etikett anemi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anemi. Visa alla inlägg

2014-06-15

Träning, dans och tårar

Träning

Jag har smugit igång lite träning. Det fungerar! Jag har, som en del av er vet, en ärftlig anemi som under flera år gjorde att min kropp bröts ned. Ingen visste varför så det tog ett antal år innan denna nedbrytning stoppades. En del symptom kvarstår. Andra har försvunnit för att åter komma tillbaka som frisk funktion. En del neurologiska skador blir jag nog aldrig av med. Trots det är jag tacksam. Jag lever. Jag mår bra. Jag blir friskare för varje dag. Jag har tränat för andra gången och det fungerar. Utan att jag dagarna efter är som utslagen. 



En del saker i livet har jag ändrat på för en massa år sedan. Det är rutiner som jag gör för att komma ihåg saker och ting. Jag lägger fram det jag ska göra eller borde ta tag i. Det ska ligga där till jag har gjort det jag ska. Har då någon snäll person städat efter mig är det oftast borta ur mitt minne. Ibland händer det att jag har skrivit upp något viktigt. Jag tar tag i det dagen efter. Ringer upp och personen är inte där. Då har jag gjort mitt. Arbetet utfört säger min hjärna. Tills det går en vecka och jag plötsligt kan komma ihåg eller se i filofaxen en notering om något som börjar närma sig i planeringen och då minns jag att det blev ju aldrig klart. Samtalet hände aldrig för personen var inte där. 

Det finns värre saker i livet och jag är som sagt frisk idag. Jag började dansa. Salsa är mitt liv. Det är en stor del i mitt tillfrisknande. Min vänstra sida hängde inte riktigt med och det tog många år innan jag vågade lita på att stegen är stadiga även med vänster ben. Jag har snubblat, stukat mig, slagit mig för jag ramlat när jag vänt mig och litat på att benen fungerat som de alltid gjort. Balans och ben är viktiga saker vid dans. Jag har alltid älskat att dansa. Tänkte att om något kan få mina nerver i kroppen att hitta nya vägar är det om jag gör något som utmanar kroppen och som är något jag verkligen älskar att göra. Så det var ett lätt val. Till en början var mina dansskor med höga klackar från discoeran nu utbytta mot fotriktiga skor som satt fast på foten och som inte halkade. Vänster fot stötte i när jag började bli trött eller var ouppmärksam på underlaget. 

Idag dansar jag som många andra i högklackade dansskor! Jag är tacksam! 

Tacksam för de personer som varit med på denna resa. Utan att de vet om det. Det är de personer som accepterat att jag inte kan snurra. Som sen är lika förbluffade i synen som glada över att jag klarar sex, sju varv! Lyckan strålar jag klarar av det, ja jag greppar tag i överarmarna på kavaljeren men jag fixar det! Lycka är viktigt,


Silver peridot, lapis lazuli, turqoise, quarts, amber, granate, citrine

det gör mig tårögd att minnas dessa stunder.

Vad gör oss så lyckliga att vi blir tårögd? Kan det vara dags att göra mer av de sakerna.  
TACK

2014-05-26

Hela natten lång fortsätter!


Hela natten lång

Fortsättning följer 

Jag har sedan 7:e maj slutat med gluten. En massa faktorer har gjort att jag önskar prova. Mår jag bättre utan, undrar jag. (Många matförändringar har det varit i mitt liv och nu verkar det definitivt som att även laktos absolut är något jag ska undvika.) Magsmärtorna med kallsvett till är inte roliga. 

Min mor har lidit alla kval genom ca 30 år! För två månader sedan fick hon äntligen besked om att hon är glutenallergiker. Hennes värden var otroligt höga! (eller låga?!) Läkaren sa att hon var ett intressant fall. Min mor däremot som genom åren gjort ett antal gastroskopier och andra (o)trevliga undersökningar svarade på beskedet med ett: Jag tror det inte. 

Läkaren tittade på henne och sa: Gå hem och gråt. 
Trettio år. Av svullnad, av smärtor, av trötthet som ger ett begränsat liv. Inga sociala aktiviteter står särskilt högt på listan av vad göra när livet och magen stökar till det. Tröttheten beskriver hon som hemsk. Hon kunde gå in i badrummet och hålla sig om huvudet och vagga fram och tillbaka och vilja bara lägga sig för att sova. Istället för att bege sig till något "måste" kafferep. 

Hon ville prata med mig och bad mig läsa om celiaki. Jag som har en trötthet som är långt ifrån vad den borde vara ringde VC och bad om ett antal prover. 
Mina glutenprover är dock bra. Spelar ingen roll. Efter att jag läst och hört om dessa prover och min mors provtagningar under 30 år så tänkte jag att allt är värt att prova för att må bra. 

Så nu har jag varit utan gluten i mer än tre veckor. Förra veckan vaknade jag vid sju som jag minns att jag alltid gjort tidigare om åren. Pigg och utvilad. Inget behov av att vända på mig och dra täcket över huvudet fanns. Jag log när jag vaknade. Log och var utvilad. 

Samma morgon började jag prata med Max, min son, om att jag sovit gott. Funderar en stund och jag utbrister plötsligt; -Max jag har sovit! Han ser på mig och svarar -Ja, det är väl bra. -Jag menar jag har inte haft min värk i benen. Jag har inte snurrat hela natten. Jag har sovit!, fortsätter jag med ett lugn och samtidigt en förvånad insikt i rösten och han ser upp från soffan och ser att jag är som lycklig. Jag sover. Insikten slår mig, tankarna går på högvarv. Gluten.

http://celiaki.se/celiaki-intoleranser-allergier/celiaki-glutenintolerans/symptom-2/

Nu har jag efter att jag insåg detta varit lite försiktig för jag har periodvis sovit bra, även under dessa vansinniga år av ickesömn. Under någon natt. Nu har detta hållt i sig och jag fortsätter att sova gott. Värken är borta! Efter så många år av taskiga nätter är jag utvilad. Jag börjar känna igen mig i att vakna med ett leende. Jag sträcker på mig njutningsfullt och jag känner min kropp som inte är stel av att legat som i orörlig klump av slocknad Minna en hel natt, utan som en utvilad mjuk kropp. Jag har sovit mina timmar, jag har inte varit uppe flera gånger per natt, jag har inte vaknat efter att somnat, jag är avslappnad. Det är ljuvligt. 


Jag sover hela natten lång och det tycks fortsätta så! 

Mina provsvar gav dåliga järnvärden igen, så nu är det intag av det som gäller. Detta på grund av min ärftliga anemi. 

http://www.privatmedicin.se/medicinboken/blodsjukdomar/pernicios-anemi/

http://wikbio.com/sv/anemi-symtom

Annars var allt bra. Glutenfria livet är ett nytt liv av att vara pigg, utvilad, smärtfri och glad över att få vara frisk. Känna mig frisk. 

PS Jag har slutat att se på flera filmer per natt för att få sova. DS

TACK!

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/05/hela-natten-lang.html