Visar inlägg med etikett upcycling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett upcycling. Visa alla inlägg

2015-01-16

Med trender eller utan


Med Trend 

Trendmedveten i kläder oavsett väder är ett sätt att vara, en livsstil som jag själv skapar och faktiskt väljer att följa eller så väljer jag att följa min egen trend. Det handlar om att jag lär se till att veta vem jag är och vad jag vill stå för och visa utåt för att kunna ta vettiga beslut i detta överflöd av kläder som jag nu tänker på. 



Tre färgstarka kvinnor som följer sitt eget mode. 
Tack underbara vänner för att ni finns!

Kliver in i klädesbutikerna som nu finns i varenda stad. Inget känns unikt. Inget känns som att jag skulle kunna vara lite ensam om detta plagg. Vet nu inte om det någonsin varit på det viset. Dock är den stora skillnaden idag mot för tjugo år sedan den enorma mängd av kläder som finns. 
Det ska vara nytt varje vecka. Känns det som. Något ska åka med i kundkorgen, åtminstone i den mentala innan jag lämnar denna butik. Saknar de unika lite udda butikerna. De som handplockar sitt sortiment och som väljer att vara lite udda. Finns det verkligen inte tillräckligt med kunder för att vi ska kunna våga köpa och köpa in som butiksinnehavare det som sticker ut. 
https://www.facebook.com/pages/Stilrent-i-Falun-Kl%C3%A4der-f%C3%B6r-henne/276787782341117

Samtidigt är det i dessa tider väldigt viktigt med miljötänk. Återvunnet? Ekobomull? Hampa? Bambu? Plast? I kläder. Bra miljöval eller är det verkligen det och hur bra är det med petflaskor mot kroppen egentligen? Vet inte. Funderar bara. Det jag vet är att återbruk är ett gammalt fenomen hos mig. Tror att dagens stora trend är återbruk. Det har vuxit mer än jag trodde och hoppades. Allt från loppis till bytesmarknad är riktigt roligt. Hittar just det någon valt att lämna bort för att det var ett felköp, fel storlek, fel på något, men rätt för mig. Jag kan ju där handla det mest roliga udda och faktiskt hitta riktigt bra kvalitet på kläderna. Ja, de må vara använda men trots det så vinner dessa plagg många gånger i längden mot de som finns i de flesta större kedjor, för hantverket och kvalitén på tygerna är många gånger betydligt bättre. Det betyder förvisso att jag som kund ska veta vad jag ska leta efter. Det är kunskap som om man inte har den själv, åtminstone de flesta har i sin närhet om de önskar fråga och umgås med de lite äldre släktingarna. Förr syddes det en hel del. Allt. Jag är uppvuxen i en familj där det mesta gjordes själv. Snickra, laga motorer, svetsa, sy allt till hemmet, sy kläder till fina festen, klippa håret, bygga ett hus. Inget är omöjligt, allt var möjligt och självklart att göra själv. Det blev för mig: allt går att lära sig. 

Minns att jag vid min första riktiga beställning tänkte att: tja, någon syr ju dessa vackra balklänningar så varför inte jag. Det har jag fortsatt att tänka vilket gör att jag nyfiket, vid ett nytt okänt hantverk för mig frågar. Frågar igen tills jag vet hur jag ska bete mig i denna nya värld som ett nytt material erbjuder. Det är en fantastisk känsla att lyckas kakla toan själv. Noggrannhet är ju ett måste oavsett hantverk vilket gör att resultatet blir bra. 



detalj ur stenmosaik- MinnaJohanna

Vi har hemma haft en diskussion av att följa trender eller egentligen att följa sin stil och skapa sig en basgarderob. Jag har hela mitt liv följt min egen trend. Skapar de kläder jag önskar ha. Vilket är få förunnat inser det. Trots det har det under ca femton års tid varit en stor lucka i min garderob då all min tid utanför det arbete som ger mig mat och husrum går till silver. Silversmycken tar tid att göra så de få plagg jag behöver utöver mina arbetskläder har jag snabbt kunnat hitta på myrorna eller PMU. Myrorna har haft så fantastisk ordning så att jag som är färgmedveten direkt kan gå till min färg och här har de även haft (tyvärr flyttade Myrorna till Borlänge)  små kläder! Flera av mina bästa och vackraste klänningar som sitter som vore de sydda åt mig har jag hittat och som nya fyndat på just Myrorna. Det är riktigt roligt då min sömnadsbana startade just på grund av att alla kläder var så stora så jag ändå fick sprätta och sy in det jag handlade. 
'

PMU fynd! De vävda remmarna är från Guatemala och förmodligen till gitarrer.
Jag tänker använda en av dem till rem till en väska som är på planeringsstadiet. 



Mockakjol för 40:- PMU Falun

Idag har vi som sagt diskuterat trenders vara eller inte vara. Tror att det klassiska med bra snitt och bra kvalitet håller i längden. Det får kosta lite mer och sen har jag det i flera år. Bara jag tar hand om plagget. Så, vi har diskuterat vad som är bra att ha i en basgarderob. Manlig basgarderob. Då sonen är den enda av barnen som bor kvar hemma. Det är riktiga vuxenpoäng från min son som tidigt börjat handla just dessa plagg. Det handlar även om skor och attiraljer som bälte, handskar, väska (som jag sytt i läder), mössa, halsduk mm. Listan kan göras lång. 


Återvunnet skinn från sofftillverkning (låda köpt på loppis)
Rem av gammalt bälte, jeans från sonens gamla egenmålade- MinnaJohanna


Ser jag till att hålla mig till det jag tycker om stilmässigt och färgmässigt bryter det med något udda roligt då är jag hemma i min stil. Då och endast då handlar jag. Bra kvalitet som håller. Sen har jag till sist en bas som jag kan börja utöka. Till en ny färg. Dessa kan jag sen kombinera och har sen flera snygga alternativ att bära oavsett tillfälle. Det ena till riktigt fint det andra som en snygg överdel till ett par jeans. Vit klassisk skjorta i bra material och snyggt snitt är värd varenda krona hos en karl till slitna blåjeans eller till fina kostymbyxor. Sitter så mycket bättre och ser så snygg ut. Kostar lite mer ja, men du behöver bara en vit skjorta. 

Ser idag att jag har stövlar som fortfarande tillverkas med exakt samma klassiska stil. Mina är runt arton år gamla... Snygga. De håller bara jag tar hand om dem. 

Kvalitet lönar sig. Jag ser hellre välklädd ut i de få plagg jag har än att jag handlar något i ren panik som ser ut som en golvtrasa efter två veckor. Blir bara  ledsen. Min dotter kom hem efter en veckas resa och ser att hennes nyinköpta tröja nu är full av noppor. De blir sneda vid tvätt i sidsömmar och ärmar. Trist. Så, tillbaka till kvalitet. Samma dotter reser en hel del och handlar därmed allt som resorna kräver i klädväg, väskor och annat tillbehör. Allt som hon köpt har hon varit lycklig över. Sådär bubblande lycklig för de sitter som de ska de där dyra byxorna i riktigt bra funktionell kvalitet, jackan sitter exakt och står emot vind och vatten, väskorna alla håller för det hon betalat för. Mina ryggsäckar har jag haft lika länge som henne, (minst). 24 år. 

GRATTIS fina Guldunge! Just idag. 



Min fina dotter älskar gult. Det här är inte en maskros men en sol till Dig idag!

Sparar hellre och låter bli att handla för att sen köpa det som jag råkar se och som är det jag letat efter. Då och först då handlar jag. Annars syr jag. 
Tror att våra butiker kan ha tuffa tider idag. Det verkar som att fler än jag är trötta på för mycket saker. 
 Vi som konsumenter och de som faktiskt handlar behöver nog ta oss en funderare på vilken butik som ska få våra pengar. Hur får jag som företagare det att gå ihop om jag säljer kläder? Klassiskt med en uns av attityd, kvalitet och få färger? Eller just det handplockade sortimentet som sticker ut! Köp till för att få lite kul och säsongsbetonat sjalar, väskor, vantar, mössor, skor i roliga färger.  Eller smycken! ;)
Ha det fint 
Jag är ledig i helgen och tänker ta mig en istur!!! 
Sköt om er!

2014-06-09

Hearts to share




Silver, återbruk i hjärtan, aventurine, malakit, läder

Silver, reused hearts, aventurine, malachite, leather


All of these pieces is sold at 


Stilrent i Falun säljer en del av dessa armringar och hängsmycken. 
Stilrent i Falun has some of these bangles for sale as the pendant with a heart.

Thankyou


Du kanske även gillar
You may also like


2014-06-03

Bakad Dödskalle- Baked skull


Dödskalle 



Kundens sjal

customer shawl


Dödskalle som skall hänga på en armring som min egen. Ok, jag tog ett foto på den som gillades mest på en sjal kunden bar runt halsen. Jag ritade och funderade. Sedan tog jag gammalt silver som samma kund lämnat som material till just smycken. Återbruk. Nytt och gammalt. Gammalt som blir nytt. Armringen är ny, silvret i själva dödskallen återbruk.

Jag smälter silvret och bakar den fort som attan. Smälter flera gånger och ser vart det bär hän, låter lågan arbeta och hejdar den sedan innan hettan blir för stark och krymper ihop allt till en kula. Tång, gaslåga, handarbete och fantasi. 
Såhär blev den. 


Silver 
Skull- recycled silver


Via meddelanden visar det sig att kunden önskade en dödskalle på en platta, som min "...fast ristad dödskalle". Helt fel tolkat av mig! Hm, jag har sagt att jag ska göra en ny och kunden får bära denna under tiden. Tänker på hur jag ska göra den snyggt på en platta. Utsågad är enda alternativet för min verkstad. 

Ibland, om än väldigt sällan, blir det en knut i kommunikationen. Tror att kunden förstår mitt tänk och jag dennes. Så blev det inte denna gång. En knut blev det. 
Tack. Det betyder att jag ska fortsätta vara på topp och lyssna in. Arbeta och lära mig mer. 



Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/01/kulta-vaikka-onkin-hopeaa-gold-even-if.html

2014-05-06

Hearts to share



Heart 
Silver, partly recycled 

Tänker på alla människor jag mött de sista veckorna. Många via meddelanden. En del personligen. Tänker att vi alla är en del av varandra. Vi ger. Vi tar. Vi delar och vi är. 

Tänker att jag är egentligen ingenting utan alla dessa speglingar. Jag existerar ja. Utan någon. 
Absolut. 
Vad är jag utan någon annan? Det är en ganska svår fråga. Vi ska nog vara ordentligt trygga i oss själva för att kunna leva ett gott liv utan någon annan person. 
Vet att det inte finns någon möjlighet att som barn överleva utan mänsklig kontakt. Vi människor må vara starka i oss själva men utan annan mänsklig kontakt är vi nog ganska vilsna. 


Falun, Dalarna, Sweden


Mycket sker hos varandra. Mycket är stort. Stora saker som är svåra att hantera. Det är familjen. Det är en själv. Det är någon nära. Det är arbetet. Det är sjukdom. Det är livet. 

Tänker att det spelar ingen roll vem jag möter och börjar prata med så har vi alla våra svåra stunder som vi är mitt i eller faktiskt har kommit en bit på vägen för att bearbeta det svåra. Tänker att jag är tacksam för att få vara en del av det stora tunga som vi människor faktiskt i våra liv får uppleva. Jag är del i detta och jag lär mig. Varje dag. Att hantera mitt och andras sorger. Jag lär mig att ta del av mig och min sorg. Jag lär mig därmed att hantera och ta del av andras sorg. 
Det är en fantastisk upplevelse av ren tacksamhet och ödmjukhet att få ta del av en annan människas resa. 
Jag säger, ta vara på dig själv. Var snäll mot dig själv. 

Var uppmärksam på den andra som kan bete sig märkligt just mot dig. Det kan vara just du som gör dennes dag till en bättre dag än den var när personen vaknade. Vi har bara varandra. Vi är alla lika. 
Var snäll. Livet är nu.  
Tack


Gagnef, Dalarna, Sweden

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/02/godis-candy.html

2014-04-24

Jag har en plan


Jag har samlat ihop allt jag äger som är ull. 
Allt som är ull och allt ull jag inte använder. Det blev en hel del då jag helst bär ull. Beror på att jag är en frysloppa när det är kall säsong. Även sommartid här i Sverige har jag med mig en tunn ihoprullad ullkofta som jag vid behov tar ur handväskan och klär mig med och sen på med vindjackan som även den alltid är med mig. 
http://www.mariedaldesign.se/koftor
Även på sommaren. 


Färger i högar! 


Så, tillbaka till mitt samlande. Köper på Myrorna fina ullsaker som kostar inget. Ibland blir köpen fel. Vissa har jag har slitit ut fullständigt. Har underbara ullfiltsbitar jag köpt på museet i Sågmyra som nu kommer till användning. 
Färgerna är ju rätt. Rätt för mig.

Jag har tagit och sorterat dessa i fina färghögar och tvättat dem i sextio (!) grader. Vilket man aldrig gör med ull då fibrerna blir förstörda det lockiga krulliga försvinner och ullens naturliga fett försvinner. Men, det blir tovat. Det krymper med andra ord ordentligt. Det är vad jag är ute efter. Tjockt, stampat, tovat och varmt. 
Varmt under fötterna.


Nog krympte dessa! Den blå är nog inte mer än 40 cm! 


Mitt projekt jag funderat på väldigt länge ska nu gå av stapeln. Det blir ett halvår långt arbete. 

En MATTA! 

Jag har länge sökt en matta i de färger jag önskar och stil jag önskar. Nu har jag sökt klart. Jag tänker sy en. Av alla mina ullbitar och annat som kan tänkas passa ihop med tanke på naturmaterial och/ eller kvalitet. Det ska bli ett långsiktigt projekt förstås. På alla plan. 
Kvällsarbete. Stilla petande och planerande som ofta kommer att resultera i något oplanerat. Det är ju det som är det roliga. Utmaningen ligger inte i att göra arbetet utan i att upptäcka det jag inte kan planera. Det som ofta blir ännu bättre när något sker av en händelse. En färg ligger mot en annan, en trådbit, ett garn som lägger sig i en form som jag inte tänkt och då händer magin. Jag älskar detta.

Så, jag kommer att återkomma till detta med jämna mellanrum så får vi se om det blir en matta eller en eller två väskor i slutändan. Mattan är tänkt att bli stor. Nu börjar jakten på allt som i färg är det jag önskar och som är ren ull. Dessa ska jag handla in och tvätta. Myrorna, här kommer jag. Loppis, PMU, Ta tillvara. De kommer att få se mig rotandes i alla högar av filtar och dukar mm. 
TACK

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/05/jag-har-en-plan-tva.html 

2014-04-07

Regn ger färg- Rain gives colour



Silver, antique beads, reuce

Idag är det regn. Det är fuktigt. Det är grått. Det är ok. Naturen behöver det. Det blir färg. Det är likadant varje vår. Först blött sen sött. Det exploderar av energi och färg ute. Det går fort och varje vår är jag lika förvånad över hur snabb denna förvandling egentligen är.  

Så, idag tänker jag göra ingenting. Det är att vara. Att göra det som behövs, såsom middag. Inget annat är måste idag. Jag äter när jag vill, vad jag vill och hur jag vill. I morgonrock tar jag mig fram trots att klockan är över middag. Ledig betyder det. 

Här kommer lite färg till denna mulna dag. 
Pärlor och stenar såsom silvret är gammalt. En del antikt och en del återbruk. 
TACK

You may also like:

Today it´s rainy. It´s moist. It´s grey. It´s ok. The nature needs it. It will be colour. It´s the same every spring. First it´s wet and then it´s sweet. Everywhere is this explosure of energy. It goes fast and every spring I´m equally amazed at how fast this transformation really is.

So, today I´ll do nothing. That is to be. To do what is necessary, as dinner. Nothing else is a must today. I´ll eat when I feel like, what i feel like and how i feel like.  In my bathrobe I proceed despite the time being over midday. A day off. 

Here is some colour to this cloudy day. Beads and stones are as is the silver old. Some antique some reuce. 
THANKS

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/02/godis-candy.html


2014-03-24

Ny lag smycken


På Kruthuset där fyra kreativa kvinnor huserar hade vi torsdag kväll ett litet klädjippo. 
Per- Anders och Liz kom och sålde vackra kläder från b.young och Peace & Love! 
Sommar eller åtminstone vårkänslorna letade sig  fram till lite sommarsmycken. Återbruk i koppar och diverse olika silverdetaljer. En del återbruk en del nyare silverdetaljer. 

Liz hade sett mina smycken och säger: Minna vet väl om den nya lagen? Vadå för lag? Jag arbetar ju bara i ren metall. Menar du sommarsmyckena? Men koppar har vi ju i vattenledningar och i förvaringskärl. 


Metaller i smycken - För företagare

https://www.google.se/#q=ny+lag+smycken


Så, nu har jag läst på lite snabbt och såhär ser det ut. Nickel, Kadmium och Bly är de hälsofarliga metaller som den nya lagen handlar om. Dessa finns och vi har läst om att små barn inte bör bära bijouterier då de slickar på smyckena, en del gifter frigörs då. (Bijouterier är smycken i oädel metall.) 

Det vi som arbetar i ädel metall vet är att det kan finnas en ytterst liten del nickel i metallen. Den är reglerad redan på början av 90- talet, som jag minns det. Då var det högst 0,005% nickel i silver. 
92,5% är ren silver i 925 sterling silver. 7,5% är av annan metall. Koppar är en del av silverlegeringen (blandningen) för att göra silver hårdare och mer lämpad till användning i smycken. Annars är ren silver för mjukt och skulle enkelt gå sönder. Så för att minska risken för allergier se till att det står 925 stämplat i dina silversmycken.



silver, återbrukskoppar, läder

silver, recycled copper, leather

Jag arbetar enbart i 925 silver och guld. 
En aning återbrukskoppar finns som detaljer i en del smycken. En tid av mitt skapande har jag gjort koppartryck. Använder helt enkel de bitar jag gjorde tryck med till dessa sommarsmycken. Koppar är ett grundämne. 

Så TACK Per- Anders och Liz för en riktigt trevlig kväll och för min del tackar jag även för informationen!

2014-03-17

Syster- Sister

Egen tid

Jag har i flera dagar haft min syster på besök. Ensam. 
Det var underbart. 
Prat. Mera prat. Ännu mer prat. Vi pratar ikapp oss. Alla månader som går, som gör att vi inte riktigt hinner vara i fas med varandras liv. Inser dock att vi även pratar om dåtid. En hel del. Ibland behöver jag backa flera år för att förstå dagen idag. Vad hände och vad har det gett mig som person. 
Vem är jag idag tack vare det som hände då. 
Svaren är att jag är fortfarande Minna. Polerad och en aning omslipad.

Vi har arbetat. Vi har bokfört och hon har gjort finliret som innebär bokslut och resultatbudget. Jag åkte då till verkstaden. Det var min insats i det arbetet. 


Halsband, koppar, återbruk, silver och läder
450 kr

Vi har gråtit. Vi har skrattat och vi har bara varit. 

Vi tog en promenad med nordlig vind i ryggen ned till stan. Jetplanen skakade om lite grann. Solen försökte nå ned till Slaggatan (med tre g). Vi hittade en låda som min fina systerdotter önskat sig till nattduksbord. Loppisfynd. En grön. Buteljgrön med metallbeslag. Sliten, smutsig och en aning skev. Och vacker!


Falun

Vi gick med lådan mellan oss utmed ån. Hemåt. Vinden ven runt krokarna. Kinderna blev rödare för varje minut. Blicken blev mildare då vi sakta gick och kikade på allt gammalt och vackert, nytt och vackert, charmigt och idylliskt. Jag som är så glad över att bo här vill att min syster ska tycka lika bra om stan. Det gör hon. Ännu mer för varje besök. 
Solen sken. 

Varma och hungriga värmde vi på gårdagens rotfrukter och kyckling. Film. När har jag sett en film med min syster? Det minns jag inte ens. Nu hade vi plötsligt tid att göra även sånt som egentligen känns som lite slöseri med dyrbar tid.


kladdkaka med Polly och ost

Berättandet och pratandet löser och ger så många svar. I livet, den väver ihop oss. Den skapar ett gemensamt liv. Trots att vi bor långt ifrån varandra. Tiden är underbar. Den är. Vi tar vara på den. Som vi vill. 
Tack fina syster  

2014-03-02

Afrikas frukt- Fruit of Africa



Fruktkärna, silver, skinn, vajer

Fruit core, silver, leather, wire rope


Det kom en kvinna fram till disken och frågade vad den kostade den stora stående gudinnan. Jag såg på den och insåg att jag nu skulle bli av med en av de vackraste sakerna jag hade i butiken. Den var ca en meter hög, utskuren i ett stycke återvunnen teak. Branden som skadat resten av huset denna del kom från hade även kommit åt en del av gudinnan. Det hör dit. Det svarta sotiga mot den djupröda avbilden av ett milt ansikte och händer som har handflatorna mot varandra. Guldfärg har använts för att få liv och värme i detta trästycke. Den är nytillverkad, av gammalt trä och känns som den bär på visdom. Ett lugn. Kvinnan vet om att allt i butiken av trä är återvunnet. Jag ser på henne och inser att denna pigga, klokögda lilla kvinna vet vad hon vill. Den var dyr men hon tog med sig den och gick. Orden om att hon inte borde köpa något då hon redan har huset fullt med en massa saker, de lämnade hon hos mig. 

Jag lär ju bli av med det jag har i butiken, tänker jag. Trots det kändes en del av alla de ting jag handplockat som om de vore något jag själv skapat. Det blir tomt en stund efteråt. Gudinnan tog emot mig varje morgon jag öppnade dörren till butiken. 

Samma kvinna återkom och önskade att jag skulle sälja ett tyg jag spänt upp på väggen ovanför verkstaden. Den är privat egentligen, svarade jag, tvekande. Hm... Den skulle passa perfekt till den jag just köpt fortsatte hon. Tyget var även den från samma område och var ett lapptäcke i textilhantverk av högsta klass. Det var vikta tygstycken i trekantsmönster, det var broderat direkt på tyget, det var påsydda vävda band och det var sydda bitar. Allt upprepade sig i våder genom hela den stora tygbiten. Fantastiskt vacker, sliten och en aning smutsig då jag köpt den på en lokal marknad där den låg på marken. 

Någon vecka senare möttes vi igen och hon hade med sig en frökapsel av något slag som hon hittat på en av sina resor. Denna kom tydligen från Afrika. Ett hängsmycke där den organiska delen skulle vara intakt. Det blev en del funderande och till sist kom jag fram till en variant som inte innehöll varken lim eller klister. 
Kunden var mer än nöjd och jag en erfarenhet rikare igen. 

Lapptäcket? Den hänger hos denna fina barnmorska som rest världen runt, sett och upplevt mer än någon annan jag känner. 
Tack

2014-03-01

Granat



Silver, granat, återbruk

Silver, garnet, reuse

Sol i hjärtat idag

Sun in the heart today

2014-02-23

Berättare



Mosaic, recycle, detail

Barnen växer upp och har egna val att ta till. De är i sitt fulla liv. De är på väg. De har en riktning. Det är fantastiskt att se och vara med om deras resor. Mentala och fysiska resor. 

Jag som mamma är alltid redo att ställa upp. En balansgång att ställa upp till en grad där jag försakar mig. Mina val. Det är trots allt så att jag lovade mig själv att den dagen jag har barn ska jag finnas för dem till de är vuxna. Det fortsätter självklart hela livet men blir en aning mer... distanserat, fysiskt och geografiskt. Jag finns här och kommer alltid att göra det. De väljer att ta kontakt. Jag låter dem vara. Hönsar inte lika mycket. Trots att det slinker ur mig en och annan kommentar som är lite ur tiden för en tjugotreårig dotter som flyttat redan som sjuttonåring. Eller till en snart artonårig son som tidigt var mer självgående än jag trodde att barn kan vara. När jag kommer hem från arbetet en torsdag är det oftast dammsuget. Maten är på gång eller klar om jag skrivit en påminnelse om att jag är hemma sent. Allt har jag hjälp med utan knorr. Det kan bero på att det inte knorras mycket överhuvudtaget hos oss. Raka puckar. Lättast så. Inga konstigheter. 
Vi pratar mycket om manligt och kvinnligt. Hur olika vi kan vara och samtidigt är vi exakt lika i vissa avseenden. Samma behov. Samma vilja till visdom och kunskap. Samma sätt att vara kunskapstörstande. Vi är lika. 
Älskar mina barn. Som jag inser att mina föräldrar älskar mig. Det är en balansgång detta med att ta över för mycket när jag ser att barnen växer upp. De behöver göra sina lärdomar själv. Låter dem göra dessa. Självklart diskuterar vi eventuella risker om sådana finns i livsvalen. De får alltid komma till mig med sina funderingar. De gör det och de får svar. Har jag inga svar tar jag reda på dem eller vi diskuterar detta tillsammans. Letar fram svaren. 

Källkritik är en del av vår vardag i detta informationsflöde vi simmar runt i. Stäng av. Tänk och tänk kritiskt på vad dessa människor vill. Varför skriver de som de gör? Varför skriver vi överhuvudtaget? Vad är mitt val? Varför skriver jag? 
För att existera. Jag skriver för att jag har, precis som alla jag möter något att berätta. Vardag, helg och de exklusiva erfarenheter som varje individ är delaktig i. 

Vi är unika. Alla har vi vår historia. Jag lyssnar gärna på unga och gamla som har och vill berätta sin historia. Vi behöver som vi alltid gjort samlas kring lägerelden för att dela våra liv med varandra. Detta sker idag mycket via it. Det är och kommer att vara en stor del av vår kärna vad gäller kontakt. Trist. Tänker jag. Vi har tappat mycket av människorna, värmen, likheten och olikheten. Älskar olikheten. Vi är lika men så olika vi människor. Möter alla kulturer och har gjort det genom hela mitt liv då jag själv är invandrare. Möter och ler. Igenkännande och ibland utan att förstå. Tar då reda på istället för att stänga av och klandra eller döma. Det finns ofta om inte alltid en anledning till ett beteende. Det är den personens resa, livsberättelse, upplevelser fram till idag som gör ett beteende som jag bör ha respekt för. Trots att jag kanske fortfarande är oförstående.
Jag ska gå i en annan persons skor innan jag kan ha en åsikt eller i värsta fall döma ett beteende. Jag har min berättelse. Hur ser din ut och hur ser din grannes ut? Livet är rikt oavsett ursprung. Alla väljer vi hur vi möter livet. Hur vi samarbetar och sammanlänkar med alla som jag möter i vardagen. Hur ser världen ut om jag väljer att endast kommunicera via denna sfär. Vill jag kommunicera enbart enkelriktat. Nej, enkelt svar. Min dagliga dos av möten och nya tankar för mig i dessa nya möten gör min vardag till än mer färgsprakande. Världen har alltid haft och kommer alltid att ha berättare. Jag önskar vara en del av det. 

Mina barn är berättare och jag kommer alltid att vara en del av dem i själ, hjärta och tanke. 
Tack

2014-02-19

Mrs Roberts



Tesil, antika pärlor, silver, återbruk

Tea strainer, antique beads, silver, reuse

 En morgon tog jag en promenad genom vackra Falun. Utmed ån och alla röda stugor som tycks ha funnits där i flera generationer trots att en hel del är relativt nya. Gick lugnt och såg. Njöt av friska luften och lugnet. Ryggsäcken var med och solglasögonen på. 
Hamnade utmed Slaggatan som egentligen borde stavas med tre g tänker jag varje gång jag skriver namnet på denna gata. Utmed den omtalade gatan finns en antikaffär som har mycket roligt att titta på. Jag brukar rota i alla lådor med verktyg och konstiga, udda små saker. Något som kanske kan tänkas bli ett smycke. Idag gick jag igenom hela affären och den är stor. Så det tog sin lilla tid. 
Den smaragdgröna broderade sidenklänningen från Kina, orangea sjuttio-tals lampan som vi hade när jag var barn, ett par rosa Ray Ban solglasögon som jag funderade på om de var äkta eller inte. De fick vila kvar i skålen med bijouterier. Smyckena betar jag av snabbt då jag vet vad jag vill ha. 

Vidare över till en del av affären där det låg en massa saker i olika metaller. Skyltar. Emalj. Små dockhusmöbler, mjölkkantiner, lampprismor, verktyg gamla skrivmaskiner och knappar till dessa. Älskar gamla trälådor med olika stål och verktyg i. Där kan jag gräva för att hitta just den hammaren eller ett städ i bästa fall. Något som går att slipa och polera upp. Tar en ordentlig titt på allt i turordning för att inget missa. En del i taget skannar jag av för att eventuellt hitta något jag kan göra smycken av. Och där ligger det! En turkos liten tesil bland alla dockhussakerna. Inser att den är för stor för att tillhöra dockhus men den är helt perfekt för att hamna i ett halsband. Svart på ena sida och turkos på den andra. Det blir två halsband i ett. Verkstaden nästa med nu glada, lätta och snabba steg. 
Tack

2014-02-18

Orddans del två



detalj, mosaik, återbruk, tröskel

detail, mosaic, recycled, threshold

Del två
Jag satt på en lektion och lyssnade på en föreläsning om hur vi individer är olika i vårt sätt att kommunicera. Hon ritade upp tre olika typer på tavlan. Jag läser den första och känner att det stämmer ju riktigt bra på mig. Sen kommer den andra och ja, just det stämmer ju också. Den tredje var ju även den då väldigt sann vad gäller mig och mitt sätt att vara. Funderar febrilt och lyssnar på föreläsaren som samtidigt säger att ofta är vi en av dessa men kan även vara två. Ok... min hjärna går på högvarv. En fråga! Jag har sträckt upp min hand. Ja, svarar personen. Kan man vara alla tre?! Min panik och insikt är insvepta i orden. Klassen skrattar högt. -Ja, jo det kan man, svarar hon och fortsätter sen, -fast det är inte så vanligt. 
Nej, självklart inte! EEEEH, är det konstigt om min karl där hemma ibland ser ut som han sett en utomjording när jag öppnar munnen, att han inte har en aning om hur och när han ska prata med mig och på vilket sätt. Det finns enligt denna föreläsning tre sätt! Är det konstigt att jag inte förstår vad han försöker säga! Varför svarar han som om han inte lyssnat alls? Varför? Varför? 
Vem är han? Det är solklart. Han var en av dessa tre... 
På kvällen blir det diskussion om något väldigt trivialt och båda mulnar ihop. Stolta, egentligen för trötta och rädda för att börja ta upp tråden igen. Vem har rätt, vem har fel? Har någon fel? Envisheten klampar på. Minna du har gått kursen, tänkt! Jag låg en stund och till sist vänder jag mig om och ser på hans ryggtavla. -Du? 
-ja... kommer svaret lite förvånat och tveksamt. -Titta på mig, säger jag och ser honom vända sig mot mig. 
-Hur känner du när jag säger.....? 
Det var som magi! Karln bokstavligen sprutade ur sig fullständigt solklara meningar som gav färg åt hela sovrummet. Jag började skratta högt. Han förnärmad efter att öppnat sitt hjärta åt mig. Snabbt förklarade jag vad vi lärt oss på utbildningen idag. Förklarade varför det oftast är så rätt och så enkelt mellan oss och varför det plötsligt inte funkar alls. Helt utan anledning tycks det som att vi är två parallella filer som desperat och panikartat försöker korsa varandra. Försöker nå varandra. Misslyckas väldigt ofta och sorgen kommer som en beställning över hur vårt liv utvecklas. Mitt enorma känslobatteri, kombinerat med en hög analytisk del samtidigt som det kontemplativa finns i lika stor del. KAOS. Jag är alltså orsaken till mycket av våra bekymmer av kommunikationsbrist. Det betyder att vi båda nu är medvetna om vad som är vad. Att vi lär oss om vi vill och lyssnar in var den andra befinner sig, det vill säga jag befinner mig, för karln är ju solklar. 
Så, mitt arbete blir att vara den lugna och/ eller känslosamma eller skall jag vara analytisk för att kunna svara på de känslosamma uttalanden som kommer ur hans mun?! Oj, eeeh, hur var det nu?! Jag ska om jag önskar nå fram till en person läsa av i vilken av dessa tre som individen befinner sig i. Så, jag ska vara känslosam. Hm, är det det som kallas för ett passionerat förhållande. Temperamentsfullt förhållande eller bara fullständigt oplanerat känslosvall som flödar och ger. Tror ändå att det ligger lite mer i honom en enbart en del. Så, nu återstår att ta reda på vilken mer han är. 
Ofta gör vi detta automatiskt. Läser av och lägger till samma beteende som motparten. Ibland som i ett nära förhållande oavsett om det handlar om arbete eller privatliv så går vi helt förbi varandra i orden. Den ena uppfattar inte alls det jag säger, verkar inte vilja höra. Tar ett beslut i rakt motsatt riktning. Jag som kvinna, främst som Minna och känslig i dessa lägen anser att personen gör det med flit. Muckar. Bråkar och vill dominera. Tills jag inser att vi är två i denna orddans. Vad säger jag och på vilket sätt. Vilka ord använder jag och vad gör motparten. Ständig dans, ständig kommunikation. Är det konstigt om vi håller fast vid de personer som vi vet hur de fungerar. De personerna som vi är trygga med oavsett hur vi pratar och härjar ur oss känslor. Det är trots allt arbetsamt att lära känna en ny individ. 
Med en del däremot är det som om jag känt personen i hela mitt liv. Trots att jag precis träffat den. Samma kategori av kommunikation. Samma kreativa tänk, samma analytiska tänk eller helt enkelt en kännande, ordanvändande och inlyssnande, kontemplativ 
person. Oj, tänk om vi träffats i ett tidigare liv? Då, har vi ännu ett spektra att leva med. Livet, kärleken är intressant och en kommunikation som börjar och fortsätter med mig själv.  
Tack

2014-02-16

Dans av liv- Dance of life




Silver, trade beads, återvunnet, återbruk, antika pärlor

Silver, trade beads, recycle, reuse, antique beads


Himlen är så blå...
Arbetar gärna med ord. I det skrivna som i silvret. Använder ord för att må bra. På alla vis är ord en del av vårt liv. Mycket och för mycket är ren information vi ska ta ställning till i vår vardag. Jag väljer att stänga ned informationsflödet med jämna mellanrum för att vara jag. I mitt nu. 
Detta collie är tillverkat av gamla vackra stenar och pärlor som jag samlat på mig. Antingen är de från gamla halsband eller så har jag själv tillverkat keramikpärlor för tjugo år sen. Det är antika pärlor jag handlat på just antikaffärer eller som de vackraste för mig just nu trade beads
De är tillverkade i hela Europa från 1850 till 1900- talet. De är ett arv som Väst Afrika bär. De är färggranna, vackra och bär på liv. Mer än jag önskar vore sant. De är en vördnad för människan. Alla delar. Alla bitar. 
Orden i silver är ord som är för bäraren. Vackra, sanna och upplyftande. Vi är mycket och det är viktigt att komma ihåg att vi är mycket gott. Orden jag stämplat på dessa silverbitar är: JAG ÄR HEL, PERFEKT, STARK, KRAFTFULL, KÄRLEKSFULL, HARMONISK, LYCKLIG.
Den dansar och snurrar i full färgprakt och liv.
Tack


The sky is so blue...
I love to work with words. In written as in silver. I use words to feel good. In everyway words are a part of our lives. Much and too much is information we have to deal with in our daily lives. I choose to shut down this continous information flow every now and then to be me. In my now. 
This collie is made of beautiful old stones and beads I´ve collected. Either they are from old necklaces or ceramic beads made by me twenty years ago. There are antique beads I bought from antique shops or the most beautiful ones for me right now trade beads.

They are made in whole of Europe from mid 1750 to 1800 century. They are a legacy that the West Africa carries. They are colourful, beautiful and they are full of life. More than I wish were true. They are a reverence for the human being. All the parts. All the pieces.
The words in silver are words for the carrier. Beautiful, true and uplifting. The human being is a lot and it´s important to remember that a a big part is very good. The words that I stamped on these silverpieces are: I AM WHOLE, PERFECT, STRONG, POWERFUL, LOVING, HARMONIC, HAPPY.
It dances and spins in full splendor of colour and life.
Thankyou.