Hearts to share

Heart 

Silver, partly recycled 

Tänker på alla människor jag mött de sista veckorna. Många via meddelanden. En del personligen. Tänker att vi alla är en del av varandra. Vi ger. Vi tar. Vi delar och vi är. 

Tänker att jag är egentligen ingenting utan alla dessa speglingar. Jag existerar ja. Utan någon. 

Absolut. 

Vad är jag utan någon annan? Det är en ganska svår fråga. Vi ska nog vara ordentligt trygga i oss själva för att kunna leva ett gott liv utan någon annan person. 

Vet att det inte finns någon möjlighet att som barn överleva utan mänsklig kontakt. Vi människor må vara starka i oss själva men utan annan mänsklig kontakt är vi nog ganska vilsna. 

Falun, Dalarna, Sweden

Mycket sker hos varandra. Mycket är stort. Stora saker som är svåra att hantera. Det är familjen. Det är en själv. Det är någon nära. Det är arbetet. Det är sjukdom. Det är livet. 

Tänker att det spelar ingen roll vem jag möter och börjar prata med så har vi alla våra svåra stunder som vi är mitt i eller faktiskt har kommit en bit på vägen för att bearbeta det svåra. Tänker att jag är tacksam för att få vara en del av det stora tunga som vi människor faktiskt i våra liv får uppleva. Jag är del i detta och jag lär mig. Varje dag. Att hantera mitt och andras sorger. Jag lär mig att ta del av mig och min sorg. Jag lär mig därmed att hantera och ta del av andras sorg. 

Det är en fantastisk upplevelse av ren tacksamhet och ödmjukhet att få ta del av en annan människas resa. 

Jag säger, ta vara på dig själv. Var snäll mot dig själv. 

Var uppmärksam på den andra som kan bete sig märkligt just mot dig. Det kan vara just du som gör dennes dag till en bättre dag än den var när personen vaknade. Vi har bara varandra. Vi är alla lika. 

Var snäll. Livet är nu.  

Tack

Gagnef, Dalarna, Sweden

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/02/godis-candy.html

Jag har en plan

Jag har samlat ihop allt jag äger som är ull. 

Allt som är ull och allt ull jag inte använder. Det blev en hel del då jag helst bär ull. Beror på att jag är en frysloppa när det är kall säsong. Även sommartid här i Sverige har jag med mig en tunn ihoprullad ullkofta som jag vid behov tar ur handväskan och klär mig med och sen på med vindjackan som även den alltid är med mig. 
http://www.mariedaldesign.se/koftor
Även på sommaren. 

Färger i högar! 

Så, tillbaka till mitt samlande. Köper på Myrorna fina ullsaker som kostar inget. Ibland blir köpen fel. Vissa har jag har slitit ut fullständigt. Har underbara ullfiltsbitar jag köpt på museet i Sågmyra som nu kommer till användning. 

Färgerna är ju rätt. Rätt för mig.

Jag har tagit och sorterat dessa i fina färghögar och tvättat dem i sextio (!) grader. Vilket man aldrig gör med ull då fibrerna blir förstörda det lockiga krulliga försvinner och ullens naturliga fett försvinner. Men, det blir tovat. Det krymper med andra ord ordentligt. Det är vad jag är ute efter. Tjockt, stampat, tovat och varmt. 

Varmt under fötterna.

Nog krympte dessa! Den blå är nog inte mer än 40 cm! 

Mitt projekt jag funderat på väldigt länge ska nu gå av stapeln. Det blir ett halvår långt arbete. 

En MATTA! 

Jag har länge sökt en matta i de färger jag önskar och stil jag önskar. Nu har jag sökt klart. Jag tänker sy en. Av alla mina ullbitar och annat som kan tänkas passa ihop med tanke på naturmaterial och/ eller kvalitet. Det ska bli ett långsiktigt projekt förstås. På alla plan. 

Kvällsarbete. Stilla petande och planerande som ofta kommer att resultera i något oplanerat. Det är ju det som är det roliga. Utmaningen ligger inte i att göra arbetet utan i att upptäcka det jag inte kan planera. Det som ofta blir ännu bättre när något sker av en händelse. En färg ligger mot en annan, en trådbit, ett garn som lägger sig i en form som jag inte tänkt och då händer magin. Jag älskar detta.

Så, jag kommer att återkomma till detta med jämna mellanrum så får vi se om det blir en matta eller en eller två väskor i slutändan. Mattan är tänkt att bli stor. Nu börjar jakten på allt som i färg är det jag önskar och som är ren ull. Dessa ska jag handla in och tvätta. Myrorna, här kommer jag. Loppis, PMU, Ta tillvara. De kommer att få se mig rotandes i alla högar av filtar och dukar mm. 

TACK

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/05/jag-har-en-plan-tva.html 

Syster- Sister

Egen tid

Jag har i flera dagar haft min syster på besök. Ensam. 

Det var underbart. 

Prat. Mera prat. Ännu mer prat. Vi pratar ikapp oss. Alla månader som går, som gör att vi inte riktigt hinner vara i fas med varandras liv. Inser dock att vi även pratar om dåtid. En hel del. Ibland behöver jag backa flera år för att förstå dagen idag. Vad hände och vad har det gett mig som person. 

Vem är jag idag tack vare det som hände då. 

Svaren är att jag är fortfarande Minna. Polerad och en aning omslipad.

Vi har arbetat. Vi har bokfört och hon har gjort finliret som innebär bokslut och resultatbudget. Jag åkte då till verkstaden. Det var min insats i det arbetet. 

Halsband, koppar, återbruk, silver och läder
450 kr

Vi har gråtit. Vi har skrattat och vi har bara varit. 

Vi tog en promenad med nordlig vind i ryggen ned till stan. Jetplanen skakade om lite grann. Solen försökte nå ned till Slaggatan (med tre g). Vi hittade en låda som min fina systerdotter önskat sig till nattduksbord. Loppisfynd. En grön. Buteljgrön med metallbeslag. Sliten, smutsig och en aning skev. Och vacker!

Falun

Vi gick med lådan mellan oss utmed ån. Hemåt. Vinden ven runt krokarna. Kinderna blev rödare för varje minut. Blicken blev mildare då vi sakta gick och kikade på allt gammalt och vackert, nytt och vackert, charmigt och idylliskt. Jag som är så glad över att bo här vill att min syster ska tycka lika bra om stan. Det gör hon. Ännu mer för varje besök. 

Solen sken. 

Varma och hungriga värmde vi på gårdagens rotfrukter och kyckling. Film. När har jag sett en film med min syster? Det minns jag inte ens. Nu hade vi plötsligt tid att göra även sånt som egentligen känns som lite slöseri med dyrbar tid.

kladdkaka med Polly och ost

Berättandet och pratandet löser och ger så många svar. I livet, den väver ihop oss. Den skapar ett gemensamt liv. Trots att vi bor långt ifrån varandra. Tiden är underbar. Den är. Vi tar vara på den. Som vi vill. 

Tack fina syster  

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/06/blod-tjockare-vatten.html