Egen tid
Jag har i flera dagar haft min syster på besök. Ensam.
Det var underbart.
Prat. Mera prat. Ännu mer prat. Vi pratar ikapp oss. Alla månader som går, som gör att vi inte riktigt hinner vara i fas med varandras liv. Inser dock att vi även pratar om dåtid. En hel del. Ibland behöver jag backa flera år för att förstå dagen idag. Vad hände och vad har det gett mig som person.
Vem är jag idag tack vare det som hände då.
Svaren är att jag är fortfarande Minna. Polerad och en aning omslipad.
Vi har arbetat. Vi har bokfört och hon har gjort finliret som innebär bokslut och resultatbudget. Jag åkte då till verkstaden. Det var min insats i det arbetet.
Halsband, koppar, återbruk, silver och läder
450 kr
Vi har gråtit. Vi har skrattat och vi har bara varit.
Vi tog en promenad med nordlig vind i ryggen ned till stan. Jetplanen skakade om lite grann. Solen försökte nå ned till Slaggatan (med tre g). Vi hittade en låda som min fina systerdotter önskat sig till nattduksbord. Loppisfynd. En grön. Buteljgrön med metallbeslag. Sliten, smutsig och en aning skev. Och vacker!
Falun
Vi gick med lådan mellan oss utmed ån. Hemåt. Vinden ven runt krokarna. Kinderna blev rödare för varje minut. Blicken blev mildare då vi sakta gick och kikade på allt gammalt och vackert, nytt och vackert, charmigt och idylliskt. Jag som är så glad över att bo här vill att min syster ska tycka lika bra om stan. Det gör hon. Ännu mer för varje besök.
Solen sken.
Varma och hungriga värmde vi på gårdagens rotfrukter och kyckling. Film. När har jag sett en film med min syster? Det minns jag inte ens. Nu hade vi plötsligt tid att göra även sånt som egentligen känns som lite slöseri med dyrbar tid.
kladdkaka med Polly och ost
Berättandet och pratandet löser och ger så många svar. I livet, den väver ihop oss. Den skapar ett gemensamt liv. Trots att vi bor långt ifrån varandra. Tiden är underbar. Den är. Vi tar vara på den. Som vi vill.
Tack fina syster
