Orddans tre eller kräkreflex

Orddans del tre

Sitter efter en god natts sömn och funderar över vad som är livet. Såg att det kommit ut nya böcker jag skulle vilja köpa. Jag läser mängder. Skriver en del och läser ännu mer. Det blir sen en del pauser i läsandet och nu är det dags igen. Arbetar med mig som inspiration. Utgår från mig som person. Det betyder att jag gräver och det ganska djupt när det är dags att göra ett arbete. 

Inser att livet för mig just nu är att ha ett arbete som jag trivs med. Oavsett om jag nu arbetar med det som jag tänkte eller inte och det som nu medför en månadsavgift till CSN varje månad. Det har trots allt gett mig en hel hög med kunskap. Jag lär mig varje dag att ta min riktning mot och till det jag brinner för. Det som gör att mitt liv känns rikt. För mig är det att få uttrycka mig och mina tankar och i målandet mina känslor. Alltid dock med det skrivna ordet först.  Som en start, som en platta, grundmurat, fast som jag kan stå på. Stå stadigt med ord. 

Livet svajar ordentligt ibland. Tänker dock att det är hur jag hanterar dessa ibland lite väl stormiga perioder. Hur gör jag för att orka? Hur lever jag för att vila? Hur äter jag för att få kraft till att ta mig genom dagen? Kunder och vänner för att orka med familjen på kvällen. Hur tar jag hand om mig för att min omgivning ska lära känna mig som mitt bästa jag? 

Såg en film härom dagen där männen i släkten kunde gå tillbaka i tiden. Den var långsam, den var seg, den var fantastisk. Visade det sig. 

Så, tålamod och att vara i nuet må låta som en kräkreflex men det är trots allt det som gör att mitt liv är det det är. Mitt val nu och för stunden skapar mitt liv. Min vardag. Den har jag ansvar för. Vardagen är mitt liv. Mitt liv önskar jag vara bra. Mer än bra. Jag vill och önskar att jag har ett fantastiskt liv och fram till dess gör jag allt för att skapa mig det. Tålamod. En dag i taget och ett steg i taget åt det håll som jag ser som en gyllene sol som går upp för mig. För att jag hyllar mig och mitt liv just nu. Solen är till för mig. Alltid. Bugar ödmjukt ler inombords och tackar för magin. Varje gång jag lyfter ansiktet för att ta emot strålar av ren kärlek. Mitt val.

Alltid.

Lugnet, Falun, Sweden


Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/05/paulo-coelho.html

Orddans del två

detalj, mosaik, återbruk, tröskel

detail, mosaic, recycled, threshold

Del två

Jag satt på en lektion och lyssnade på en föreläsning om hur vi individer är olika i vårt sätt att kommunicera. Hon ritade upp tre olika typer på tavlan. Jag läser den första och känner att det stämmer ju riktigt bra på mig. Sen kommer den andra och ja, just det stämmer ju också. Den tredje var ju även den då väldigt sann vad gäller mig och mitt sätt att vara. Funderar febrilt och lyssnar på föreläsaren som samtidigt säger att ofta är vi en av dessa men kan även vara två. Ok... min hjärna går på högvarv. En fråga! Jag har sträckt upp min hand. Ja, svarar personen. Kan man vara alla tre?! Min panik och insikt är insvepta i orden. Klassen skrattar högt. -Ja, jo det kan man, svarar hon och fortsätter sen, -fast det är inte så vanligt. 

Nej, självklart inte! EEEEH, är det konstigt om min karl där hemma ibland ser ut som han sett en utomjording när jag öppnar munnen, att han inte har en aning om hur och när han ska prata med mig och på vilket sätt. Det finns enligt denna föreläsning tre sätt! Är det konstigt att jag inte förstår vad han försöker säga! Varför svarar han som om han inte lyssnat alls? Varför? Varför? 

Vem är han? Det är solklart. Han var en av dessa tre... 

På kvällen blir det diskussion om något väldigt trivialt och båda mulnar ihop. Stolta, egentligen för trötta och rädda för att börja ta upp tråden igen. Vem har rätt, vem har fel? Har någon fel? Envisheten klampar på. Minna du har gått kursen, tänkt! Jag låg en stund och till sist vänder jag mig om och ser på hans ryggtavla. -Du? 

-ja... kommer svaret lite förvånat och tveksamt. -Titta på mig, säger jag och ser honom vända sig mot mig. 

-Hur känner du när jag säger.....? 

Det var som magi! Karln bokstavligen sprutade ur sig fullständigt solklara meningar som gav färg åt hela sovrummet. Jag började skratta högt. Han förnärmad efter att öppnat sitt hjärta åt mig. Snabbt förklarade jag vad vi lärt oss på utbildningen idag. Förklarade varför det oftast är så rätt och så enkelt mellan oss och varför det plötsligt inte funkar alls. Helt utan anledning tycks det som att vi är två parallella filer som desperat och panikartat försöker korsa varandra. Försöker nå varandra. Misslyckas väldigt ofta och sorgen kommer som en beställning över hur vårt liv utvecklas. Mitt enorma känslobatteri, kombinerat med en hög analytisk del samtidigt som det kontemplativa finns i lika stor del. KAOS. Jag är alltså orsaken till mycket av våra bekymmer av kommunikationsbrist. Det betyder att vi båda nu är medvetna om vad som är vad. Att vi lär oss om vi vill och lyssnar in var den andra befinner sig, det vill säga jag befinner mig, för karln är ju solklar. 

Så, mitt arbete blir att vara den lugna och/ eller känslosamma eller skall jag vara analytisk för att kunna svara på de känslosamma uttalanden som kommer ur hans mun?! Oj, eeeh, hur var det nu?! Jag ska om jag önskar nå fram till en person läsa av i vilken av dessa tre som individen befinner sig i. Så, jag ska vara känslosam. Hm, är det det som kallas för ett passionerat förhållande. Temperamentsfullt förhållande eller bara fullständigt oplanerat känslosvall som flödar och ger. Tror ändå att det ligger lite mer i honom en enbart en del. Så, nu återstår att ta reda på vilken mer han är. 

Ofta gör vi detta automatiskt. Läser av och lägger till samma beteende som motparten. Ibland som i ett nära förhållande oavsett om det handlar om arbete eller privatliv så går vi helt förbi varandra i orden. Den ena uppfattar inte alls det jag säger, verkar inte vilja höra. Tar ett beslut i rakt motsatt riktning. Jag som kvinna, främst som Minna och känslig i dessa lägen anser att personen gör det med flit. Muckar. Bråkar och vill dominera. Tills jag inser att vi är två i denna orddans. Vad säger jag och på vilket sätt. Vilka ord använder jag och vad gör motparten. Ständig dans, ständig kommunikation. Är det konstigt om vi håller fast vid de personer som vi vet hur de fungerar. De personerna som vi är trygga med oavsett hur vi pratar och härjar ur oss känslor. Det är trots allt arbetsamt att lära känna en ny individ. 
Med en del däremot är det som om jag känt personen i hela mitt liv. Trots att jag precis träffat den. Samma kategori av kommunikation. Samma kreativa tänk, samma analytiska tänk eller helt enkelt en kännande, ordanvändande och inlyssnande, kontemplativ 

person. Oj, tänk om vi träffats i ett tidigare liv? Då, har vi ännu ett spektra att leva med. Livet, kärleken är intressant och en kommunikation som börjar och fortsätter med mig själv.  
Tack

Orddans

ull, siden, skinn, tenntråd, silver, delvis återbruk

wool, silk, leather, tin wire, silver, partly reuse
detail, inside of a bag

Orddans

Vad är kärlek? Hur vet jag när en annan person älskar mig? Mig och inte något beteende som hakar i mitt beteende. Har alla en kärlek som de känner är som en själsvän, en likasinnad. En som känns rätt. En som jag kan vara trygg med och som vet vad jag egentligen behöver innan jag ens själv insett det. En person som vill mitt bästa utan att trampa på mig. Vet och kan mina vanor och ovanor. Som ger en kram när jag minst anar det och som finns där med humor, stöd, respekt och kärlek. Hur ser den ut? Kärleken. Är den romantisk och/ eller blir den mer jordnära ju äldre vi blir. Är pirret absolut i allt? Är pirret något som mognar till att kännas i hjärtat, i roten av min själ för att med jämna mellanrum explodera. Är den omtänksam. Är den arg, ledsen, sårad och är den bitter. JA, Kärleken är allt. Kärleken är alltid. Tror jag. 

Har insett att hur jag än levt och ändrat mig och honom så finns hela registret av alla känslor även i kärleken. Självklart. Dessa känslor finns i oss alla. De finns i olika portioner men de finns. Hela registret finns där. 
En del har väldigt tydliga register. Öppna som böcker. Det är bara att läsa av. Förundras över det lugna, tysta som talar otroligt högt med kroppen som budbärare. Förundras över det ordsvall som är som ett fantastiskt landskap eller känslor som färgar världen magisk för mig. Förundras över det kakafoni av oljud en del av oss bär i sinnet. Det kaos av känslor som inte går att styra förrän anledningen till dem från första början har arbetats igenom. Tufft och tungt och väldigt starkt och välbehövligt. Om man vill. Om jag önskar ett liv som är annorlunda än det jag idag har. 
Kanske har jag själv eller någon nära anmärkt på ett beteende som inte är alldeles självklart en fördel till mig och min person. Registret kanske innehåller alla känsloyttringar men jag önskar minska på en del. Då kommer arbetet väl till pass. Det tar tid. Det kräver tålamod och en hel hög med kärlek till sig själv att våga och orka göra den rannsakan som det krävs av mig. Av mig och en utomstående person som inte går att lura såsom min egen hjärna som gärna tar omkörningsfilen i hundranittio så fort en obehaglig känsla uppkommer. 

Vem är jag? Varför alla dessa känslor? Kan vi städa undan allt som ger rädslor och få starta om. En reset knapp som ger mig en ren Minna och samtidigt har kvar alla mina spektran av erfarenheter som jag klättrat mig genom i livet. Vad är rätt och vad är mindre rätt? Gör det här beslutet att jag mår bra? 

Enkelt om jag inte sitter i någon form av missbruksbeteende. Kanske den kakan är rätt för mig just nu för jag minns hur det kändes när jag var barn och tröstades med godsaker. Kanske jag inte behöver den tröjan just nu men jag har ju inte den färgen. Kanske denna natt blir en natt som förändrar hela vår relation för just nu är allt toppen. En gång till för hoppet är ju som sagt det sista som överger mig. Jag tror och jag hoppas. Min önskan är ju att må bra. 
Gör det här beslutet att mitt liv blir bättre, för mig framåt? Det är en helt annan fråga. Då är det rätt beslut enligt en nära vän till familjen. 

Jag har tillit till att jag idag inser vad jag behöver. Jag hoppas och inser att jag en dag har en person i mitt sällskap som värdesätter mitt egna val framför hans val vad gäller mig. Mitt val som gör att jag mår bra. Mitt val som ger mig ett vackert liv då kärlek till mig är det viktiga och som i förlängningen gör att jag kan älska den andre än mer. Jag pratar om att jag önskar vara kreativ även när jag vinner flera miljoner. Jag önskar vara långhårig eller korthårig så länge jag vill. Jag önskar vända mitt ansikte mot solen. Tills jag finner en glädje i att göra andra val i mitt liv. Den personen som älskar mig älskar en komplicerad person. En person som förändras och vill förändras för livet är en resa. 
Tack