2014-05-16

Aruba Blue


Jeans och nagellack

Åkte in på stan för att äntligen till sist ta tag i mitt behov av nya jeans. Jag är liten. En av de som inte ska låta missnöjd med sin kropp enligt många. Det är dock så att jag som alla andra i vilken storlek som helst har missnöjesdagar. 

Varje gång jag kliver in i en provhytt så inser jag att jag önskar att jag var ute igen. En kaffe, en paus, en glimt av himlen, gärna sol, gärna vänner, gärna glädje. 
Så, här är jag med en son som ville med på stan för det var länge sen vi var nere. Han följde med och nu är vi inne på Carlings för att jag ska prova jeans. 


Hör med den nya trevliga tjejen om det finns baggy jeans. Nej, de har haft det men dessa var de till sist tvungna att skicka tillbaka för ingen vill ha dem. Ok. Men det finns killjeans som blir just baggy om vi tar en storlek som passar. 
Nu är vi inne på samma linje som jag varit inne på i flera år. Jag tar sonens gamla avlagda hängjeans och de blir pösiga för mig. Phu...

Önskar egna kvinnliga jeans som inte ser ut som strumpbyxor. Har ben som kompletterar min övriga lekamen och det betyder smala stickor. Så, jag ser gärna att jag har kläder som antingen är exakt som jag känner mig i stil. Tajt eller löst spelar ingen roll. Egentligen. Det som är viktigt är att jag ska kunna välja efter behov. Välja. Gillar inte ett alternativ som jag blir tvungen att ta som alternativ, då det inte finns min stil på byxor. Önskar kvinnliga byxor. Kvinnliga kläder för små kvinnor. Inte barnstorlek eller stretch för att det inte finns små kläder för vuxna kvinnor.

Tandkräm och läppbalsam på hälsokost. Check. 
Blå nagellack, har jag bestämt mig för, trots min miljömedvetenhet. Check. Vill känna mig kvinnlig. Behöver pigga upp mig. 
OCH JEANS.



Hälsokost med en tandkräm URTEKRAM, som får tänderna att kännas rena hela dagen.
Kicks har nagellacket essie, med namn från en karibisk ö, Aruba blue. 



Jeans. Det blev fyra olika jeans med till provhytten och två olika märken. Den ena sorten 399:- den andra 1199:-. Gissa vilka jag kan tänka mig om nu dessa strumpbyxor blir ett alternativ?! Ja, de för 1199:-. Diesel. Say no more.

Så, av vana och nyfikenhet går jag in på Byxshopen. Vilket enligt hemsidan heter Newport på damsidan. 


De har kläder i min storlek. Ja, plånboken gapar tommare än tänkt efter ett inköp, men det är kvalitet, stil, attityd om jag önskar det och dessa är i min storlek! För samma pengar som ovan, nästan.



Provhytterna denna lördag var fulla. Jag väntar, sonen säger "jag går ut". Jag nickar. Tänker att jag säger till när jag ska prova så får han vara smakråd. Tänk vad han kommer att vara en resurs den dag han shoppar med sin flickvän. Eller inte. 
Jag har nämligen lärt honom att vara ärlig. 
Det värsta jag visste var ett svar från mannen i mitt liv som svarade, du är fin i allt. 

En trött hjärna som min efter en lång arbetsdag orkar inte alltid tänka hela vägen vad gäller kläder. Har det som ett enkelt alternativ när jag snabbt ska svida om till salsakläder efter en kväll på arbetet. 
Har en omgång kläder på mig och dyker upp vid hans dörr. Det här eller... sen byter jag snabbt om till alternativ två och står vid dörren igen ...eller det här och ber om ett svar. Numer efter flera års träning kommer det blixtsnabbt och ärligt. Får även ett resonemang om jag önskar det. Uppskattar denna enkla metod.

Byxorna blev kvar på Newport. Klockan tickade och ett viktigt evenemang för kollega och vän började snart. Ville vara där i tid. 
Så, två av tre är inte illa pinkat. Byxor kommer de med. Snart. Snart är det sommar och jag kan ta en kjol om inte annat. 
Tack

2014-05-14

Paulo Coelho


Paulo Coelho

Oj, vad jag älskar denne författare. Denne man. Han är vanlig och ändå allt annat än vanlig. Han har levt och lever med sina över sextio år än. Varje dag. Det är en ynnest, igen, att lära känna en person som det blir genom hans böcker. En individ som reser och det längre än det rent fysiska. Denna resa är stor. Den är tuff och den är brutal. Den är kärleksfull och den är vacker. Den är livet. När vi vågar leva den. Den inre.


Nya boken ska öppnas ikväll!


Arbetar med att våga leva. Att våga det jag önskar. Varje dag. Ett arbete som jag tar emot och önskar välkommen. En del dagar mindre positivt andra dagar ler jag från magen och tar emot livet. 

Har en kollega som känns som en vän. Hon går en pilgrimsväg som jag funderat på i ca tio år. Det är dags. Har redan frågat min snart vuxne son om det skulle vara ok om jag gick den under några veckor i sommar. Det är klart, svarar denne fine unge man. Mina barn är snart vuxna, båda två!

Inte bara den enormt vackra själ till dotter som är på andra sidan av Atlanten och förverkligar sina drömmar. Jag har snart en till som är på god väg att förverkliga sina mål, sina visioner. 
En ny tid stundar. Igen.


Min, i själ och hjärta, vackra dotter


Livet är en skola. Minns mina egna ord till min då unga dotter under en tid då det var allt annat än enkelt. Livet känns fortfarande som en skola. För mig. För min resa. Mitt inre. Att våga möta mig. Det är det vackra och det svåra i livet. Det är en utmaning och jag antar den. Igen. 


Alhambra, Granada, España


Så, Santiago de Compostela,
jag tror att vi kan ses snart. 

2014-05-13

Kors i taket


Vad ser jag upp till 

Det är något speciellt med korset som symbol. Jag tänker religion och främst kristendom. Jag tänker som symbol. Vad står den för. Vad vill jag som gör dem och du som bär den. 


Kors i silver, rosenkvarts, peridot, kvarts, svart odlad pärla, granat, rökkvarts, bärnsten, turkos

Cross in silver
rose quartz, peridot, quartz, black cultured pearl, garnet, smoky quartz, amber, turquoise

Gör kors med jämna mellanrum. Tycker om att arbeta med den som symbol. Som en form. Med respekt. Jag söker att hitta det unika även i det arbetet. Det är som att kors ska vara än mer unikt. Än mer personligt. Att jag vill och önskar att mina kors ska kännas att de är dina. Just dina. Du ser ditt kors och det är så det ska vara. Du känner det och vet vilket som är ditt. Oavsett vad du väljer att tro på. 
Jag tror. Jag tror på gott och jag tror på kärlek. 



Fläkt i Palolem, Goa, Indien

Fan in Palolem, Goa, India


Därför är mina starkaste och ändå mest arbetsamma symboler kors och hjärtat. Det tar emot och ändå finns en drift till att göra dessa starka symboler. 
Det är arbete. Eftertanke. Respekt. 
Kärlek

2014-05-11

Jag har en plan två


Smältdegel



bronsgjutning

Arbetar i verkstan. Tiden går. Den går snabbt. Får saker gjorda och funderar samtidigt på kommande arbeten. 
Ser att jag har en hel del skrotsilver som ligger i fällen. Det samlas en hel del filspån och skrotbitar under arbeten månad efter månad. Nu är det dags att göra något av allt detta. Tidigare har jag skickat in det för att få det inbytt mot tråd eller plåt. Dock betalar jag med halva vikten av det jag lämnar in. Båda parter vinner på det.

Nu har jag dock kommit till att jag vill gjuta upp detta till smycken som är handgjorda men blir en serie som jag kan duplicera flera gånger om. Handgör allt. Så, en smältdegel och lite litteratur är det nu dags att inhandla. Sen kommer mina nya smycken som jag planerar. Det blir som vanligt unikt, färg och hantverk med kvalitet. 

Jag har en plan. 
Tack 

2014-05-06

Hearts to share



Heart 
Silver, partly recycled 

Tänker på alla människor jag mött de sista veckorna. Många via meddelanden. En del personligen. Tänker att vi alla är en del av varandra. Vi ger. Vi tar. Vi delar och vi är. 

Tänker att jag är egentligen ingenting utan alla dessa speglingar. Jag existerar ja. Utan någon. 
Absolut. 
Vad är jag utan någon annan? Det är en ganska svår fråga. Vi ska nog vara ordentligt trygga i oss själva för att kunna leva ett gott liv utan någon annan person. 
Vet att det inte finns någon möjlighet att som barn överleva utan mänsklig kontakt. Vi människor må vara starka i oss själva men utan annan mänsklig kontakt är vi nog ganska vilsna. 


Falun, Dalarna, Sweden


Mycket sker hos varandra. Mycket är stort. Stora saker som är svåra att hantera. Det är familjen. Det är en själv. Det är någon nära. Det är arbetet. Det är sjukdom. Det är livet. 

Tänker att det spelar ingen roll vem jag möter och börjar prata med så har vi alla våra svåra stunder som vi är mitt i eller faktiskt har kommit en bit på vägen för att bearbeta det svåra. Tänker att jag är tacksam för att få vara en del av det stora tunga som vi människor faktiskt i våra liv får uppleva. Jag är del i detta och jag lär mig. Varje dag. Att hantera mitt och andras sorger. Jag lär mig att ta del av mig och min sorg. Jag lär mig därmed att hantera och ta del av andras sorg. 
Det är en fantastisk upplevelse av ren tacksamhet och ödmjukhet att få ta del av en annan människas resa. 
Jag säger, ta vara på dig själv. Var snäll mot dig själv. 

Var uppmärksam på den andra som kan bete sig märkligt just mot dig. Det kan vara just du som gör dennes dag till en bättre dag än den var när personen vaknade. Vi har bara varandra. Vi är alla lika. 
Var snäll. Livet är nu.  
Tack


Gagnef, Dalarna, Sweden

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/02/godis-candy.html