Jul och frid

Julefrid

Jul är lugn i magen utan en massa stress. 

Vi har i vår familj för länge sen infört få paket, eventuellt två paket per person. Ju äldre barnen blir desto mindre antal blir det. Antal är i år ett kuvert. Vardera. 

Något som är tradition i familjen är att barnen, idag vuxna, alltid och fortfarande väljer något de vill ha att äta under julafton. En maträtt var. 

Dotter valde hemlagade köttbullar. Ok, då fixar jag det, svarar jag. Menar du att du rullar köttbullar fast du inga kan äta själv? Klart jag gör. Det var några år sen sist. (Det är mycket kyckling, grönt och fisk hemma.) 

Jag var väldigt trött så hon fortsatte med att lägga till -någon gång under julen.

Självklart. 

Max, du då? -Vet inte svarar han. Kom igen. Vi satt och väntade runt köksbordet, dagen innan jul. 

Vad vill du ha? Både Miia och jag satt sen tyst och väntade. Tacos, säger han lugnt och säkert. 

-JA, utropar vi. Det var huuur länge som helst sen vi åt det sist. 

Det betyder köttfärs till ungarna, kyckling till mig och en massa grönt. Majsbröd och tortilla på vete. 

Skinkan fanns i kylen för senare tillfälle. Köttbullarna rullades två dagar senare. 

Hängsmycke, silver

Lilla Själen, Little Soul

Pendant, silver

De räckte sen under de dagar jag låg i sängen och tog hand om min förkylning. Hm, julen blev lugn. Lugnare än jag tänkte. 

Inget arbete vilket egentligen skulle vara alla röda dagar. Från torsdag (juldagen) fram till idag söndag. Legat hela helgen. Det är ok att ligga sjuk en dag. Sen har jag liksom fått nog. Att se solen de första dagarna från sängen är ok. Att vakna när det är mörkt igen känns mindre kul trots att huvudet säger nödvändigt. Att se solen dag tre och fyra och inte ha ork eller lust att ens tänka på att gå ut. Gnager. Lite i alla fall. Jag tog på mig underställ, tröja, termokjol och min mammas gamla päls. Stora ullsjalen, mössa och vantar på och med fårskinnet under armen gick jag ut. Till balkongen. Solen tittade genom de frusna grenarna och jag lindade in mig i ångan av mitt röda te och satt där. Andades in genom näsan så att inte lungorna blir stelfrusna mitt i förkylningen. Solen. Underbara sol. Läk mig från förkylning och vinter bit bort alla basilusker. 

Tack

Hängsmycke, Stjärnglans

 Silver

Pendant, Star shine

 Idag har vi sett på Disneyfilmer. Två på rad. Pocahontas och Mulan. Två riktigt bra filmer. 

Underbara ungar och underbar Jul. Imorgon ledig dag och då ska jag vara frisk. Helt. Sen är det arbete. 

Allt blir som det är meningen. 

Till slut. 

Ett riktigt gott slut och ett underbart nytt på väg till oss alla! 

Tack

Du kanske även gillar
You may also like

http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/01/jul.html

Snart är det julafton

Sitter i ett lugn.

Jag har arbetat intensivt fram till igår kväll. Beställningar är gjorda. En del är på väg till mottagaren andra har redan fått de och nästa får dem till januari. Ett avslut för det här året, både arbetsmässigt och känslomässigt är på gång.

Jag har tagit steg för mig och mitt liv. Antar att jag är beredd att tro på mig och det jag gör och kan.

Det känns som att det är dags och det känns bra. Lugnt i magen. Rätt är lätt.

Gopen, Sågmyra, Falun

Flyttar min verkstad till Gruvområdet och Kopparträdet där jag ska finnas på plats den 1:a februari 2015. 

Kopparträdet, Falun

Tacksam. 

För den tid jag tillbringat i Kruthuset och för att jag väljer att arbeta vidare med mitt företag. Det här är det beslutet som gör att jag driver mitt vidare. I en ny riktning och samtidigt i samma anda. Silver och guld kommer att finnas kvar. Alltid. Målande och att sy likaså, fast inte lika mycket. 

Annat kommer in. 

Nytt år ny tid. 

Tack

Höst och skaparkvällar

Underbara mörker

Den gör att jag kryper in och vill vara kvar inomhus. Önskar skapa. Bona in mig och göra allt varmt och vackert. 

Efter min inspirationsresa till Stockholm som egentligen blev en vila, bara vara och njutarresa, 

har jag plockat fram de fina ulltyger jag har. Det blir en kavaj, ofodrad som jag tänker att jag kan ha både inomhus och utomhus. Beroende på vad jag har under. Det blir en enkel klassisk kavaj och ändå något udda på den. Något som är färg eller sticker ut. Enkelt älskar jag men det ska vara något annat till det. Antingen något av alla mina sjalar som blir fler och fler för varje höst eller så syr jag på detaljer som gör att denna kavaj/ jacka blir min! 

Så fantastiskt roligt att få skapa. 

Hösten är skapartid! För mig. 

Kavaj på gång, ull, gammalt från Sågmyra Yllefabrik
spets, bomull

Så önskar vi att må bra trots mörker, hitta på något som ger en tydlig signal på att det är vackert på gång. Det syns när något är gjort av en själv. Oavsett om det är att sy eller skapa med blommor. 

Ut och hämta vackra löv att sätta i vas. Vilket nu betyder gran eller tallgrenar. 

Hösten är färg! Mina färger. 

Älskar det. Inser det ju mer tiden går. Det doftande fuktiga som ger en signal på att förmultning och att alla växter nu tar till sig kraft för att vila under de kalla månader som kommer. För kommer gör de.  

Snart är denna vackra varma tid över och vi har kallt. Då önskar jag vara förberedd. Nu har det gått en tid och vintern är här. Tvekar gör den men den står på tröskeln. 

Så, kavaj är på gång och sjalar likaså. 

Ull från Stumsnäs och från PMU i Falun

Jag har varit in på garnbutiken i Falun som är riktigt duktiga på det de gör. Underbart med människor som väljer kvalitet framför pengar. Tänk det när vi kliver in i små butiker att det är familjeföretag. Ofta en ensam person som driver och sliter för att få mat och boende för de sina. Det kostar på att vara företagare samtidigt som det är en enorm frihet. En frihet som kräver disiplin och hängivenhet och ren kärlek till det hantverk eller varumärke vi väljer att arbeta med. Allt gör att jag växer som individ och kommer närmare mig själv och mina värderingar. 

Livet är häftigt. Jag har fler möten per vecka som är helt fantastiska. Antingen i butiken Scorett i Sågmyra eller i min verkstad eller i en annan butik där personalen är så fin. Så fin att samtalen blir till en av de viktigaste denna vackra vecka. De samtalen stannar länge hos mig.

TACK

Du kanske även gillar
http://creamorminnajohanna.blogspot.se/2014/11/host-i-stockholm.html

Höst i Stockholm

Stockholm

Min dotter säger "mamma är det inte dags att åka ned till Stockholm och dansa lite och träffa din syster". Jo, kanske det... svarar jag lite dröjande. Tisdag kväll. Onsdag morgon funderar jag lite och tänker att jag kan ju höra. Är ledig just denna helg. Kanske kan jag höra om jag kan göra ett byte med någon på arbetet för att komma loss lite tidigare än efter kl 19 fredag kväll. Då är det aningen försent att ta sig med tåg till Stockholm och ta in på hotell för att dansa lite.

Skickar ett snabbt och spontant meddelande till syrran. "Jag känner för att dansa salsa och att bo en natt på hotell i Stockholm. Fika, prata, shoppa umgås och dansa". Jaaaa! Svarar hon fast egentligen finns det planer redan för fredag dag för henne. "Jag kollar upp", säger hon. Snart kom det: "Jag kan! Kollar upp hotell". 
"Ok, jag ringer arbetet". 

Japp, det gick. Tar en semesterdag och arbetar extra timmar onsdag. Hur blev det ett bra arrangemang? Hm, nåja. Arbetar heldag onsdag och stänger torsdag. Det gör att jag kraschar onsdag kväll och torsdag förmiddag hinner jag se mig om i garderoben. Tillräckligt för att inse att en uppdatering vore på sin plats. 
Torsdag kväll kom snabbt. Trött. Mat. Packa. Son som äter tid och otid. Otid mest. Särskilt då jag ska upp kl 0430. Då ska han äta en gång till och senast var kl 01... Hm, inser att min plan om en lugn och skön förmiddag ensam i Stockholm kan bli en riktigt trött förmiddag i Stockholm. Tåget. Sover på tåget, tänker jag.  

När jag sen sitter på detta tåg inser jag att det kommer att gå lika bra som efter en långflygning från Asien med sovandet. Är för trött. Tänker sov. Lugn. Andas. Tror att jag lyckades med någon minut för när jag sen slår upp mina yrvakna blå så är jag redan i Uppsala. Kliver upp och går på toaletten. Ser att jag visst sovit. Håret har nu en fin tilt på ena sidan. Tröttheten som gör mig stel och sliten är där. Kaffe. När jag kommer fram. Ordentlig frukost och kaffe. 

Klockan är lite över åtta på morgonen. Stockholm vaknar. Går. Strosar med mina fina kängor på fötterna. Täckjackan mot havskyliga höstvindar och ryggsäck. Går och vandrar förbi en Kahls kaffebutik. Det är full rulle av vana kaffedrickare på kö. De väntar på sin specialkaffe som mals ned och hälls upp i en mugg med lock. Tuff jargong. Kär och vänlig jargong mot de som kommer in som stammisar. De känner varandra. Åtminstone under den korta tid det tar att byta meningar medan man väntar på sitt svarta guld tidigt på morgonen. Det är en känsla av att höra till. Jag finns även om jag bor i en storstad. Kvarterskänslan mitt i centrum.

Vandrar vidare förbi gatan och tar mig förbi Sturegallerian. Nu är det snett upp och till vänster så har jag Nybrogatan snart framför mig. Går och hamnar i en värld av butiker blandat med polska byggarbetare som svär över en bränd motor som just gav upp i ett moln av svart rök. De skrattar och röker. Ser lite frågande ut och funderar över vad de nu ska göra. Går vidare. Kullerstenar och betongplattor, grus och spånskivor. Allt om vartannat med nätstängsel för att skydda oss som går på gatan. Vi som vill in i alla de roliga fina butikerna. En afro art kanske. En med te och hälsokost. Klädbutiker i mängder och sen svensk hantverksbutik. Med en av de vackrare jackor och kappor jag sett på länge. 

Rotslöjd blandat med tvåändsstickade, broderade vantar. DYRA och priset ger en fingervisning om att hantverk kostar och ska kosta. Det är fantastiskt vackert. 

Skyltfönster till Svensk Slöjd på Nybrogatan 23 i Stockholm
Här finns även Faluns Karin Ferners arbete till salu
http://www.svenskslojd.se/

Ull i maskinstickade tyger. Koftor, klänningar eller tunikor, filtar. Väskor i läder. Platta som för ett blad A4. Syrrans senare kommentar: "Hur ska jag kunna få plats med något i en sådan? Jag vill ha en väska med botten". Skrattar. Sant. Ibland är det det enda som fungerar. Särskilt om det är en väska jag ska klara mig med under en weekendresa. 

Går vidare och hamnar till sist vid saluhallen och går förbi även den. Hotellet och en säng! Snälla säg att jag har möjlighet att checka in runt tolv tänker jag. Får lämna in bagaget och går ut i solen. Solen skiner ned mellan gatorna. Tar mig till en sidogata med ett kafé som ser ut att vara en liten privat och med en tillmötesgående och trevlig ägare ser till att jag får stekta ägg med sallad och kaffe till frukost. Glutenfritt så det förslår!

Underbara ägg. Gulan rinner och jag slukar tomat och salladsblad med gul söt majs. Känner att det var nästan lunchdags med tanke på min tidiga start. 

Havregrynsgröten har gjort sitt under min minutrar då jag sov på tåget. Magen tar kurrande mot det som kommer. 
TACK

Går ut och tar mig nedåt. Ser Clarks skor i ett fönster, ser UGGs och tänker att jag är ledig. Vackra att se på inget annat. Går vidare. Hamnar förbi alla arbetare igen och tar emot solen i ansiktet. Går mot Nybroviken. Går över spårvagnsrälsen och vandrar mot Östasiatiska museét. Moderna museét tittade jag in på men gick ut igen. Var inte på humör. Modernt får vara för denna gång. 

Går vidare för snart öppnar den asiatiska världen. 

Skeppsholmsbron and the ship af Chapman

http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/upptack/Omraden/Stockholmsomradet/Vandrarhem/chapman/


In och tar en runda. Ensam. Hör barn som stojar i ett rum bredvid skåpen, det brukar finnas ett fikarum för just klasser och de var nog inne i en sådan. 

Går uppför trapporna. Har endast mitt papper och en penna med mig. Inga foton. Ingen telefon med andra ord. Så, de får vila i skåpet. Jackan den fodrade likaså. Känner hur värmen börjar leta sig inåt i kroppen när timmarna börjar vandra mot tolv. 

Går en knapp timme och ser och är. Noterar fast inte på papperet utan bara ser. Är. 

Går ut igen med jackan på och hamnar i receptionen och museéshoppen. Den är obligatorisk. Där hittar jag boken. Smycken. På engelska. Jag tog aldrig någon bild och tror att jag ska komma ihåg exakt titel efteråt. Hm, det var en bok med bilder. Det gillar jag. Gamla antika smycken och de ger så vansinnigt med inspiration. Vi pratar tusentals år gamla smycken.

Hittar jag titeln i mitt minne är det bra annars ringer jag dit och frågar. Så är det. 

Ut i värmen och alla turister som glatt överraskade av sommarkänslan går och poserar vid bron för att förevigas. 

Lunch, Sushi på ett torg sen en promenad in till butikerna. Tillbaka och nu kommer jag snart in på rummet som då inte är klockan tolv utan tre. Långa underbara timmar senare med andra ord. 

Kvällen kom och möttes upp av mig och en av mina fina systrar. Den här gången. Värme, kärlek, vänskap, gemenskap, kvällssol på en uteservering med massor av glada människor som önskade greppa de sista varma kvällarna. 
Vin, vatten och en underbar fiskgryta med aioli. 

Me and my sister in Stockholm after spending time and dancing salsa all night long. 

Min syster och jag dagen efter både vin, mat, umgänge och en låååång natt av salsadansande. 

TACK underbara Stockholm!

Kaffesump

Skulle egentligen lägga upp en annan video som var en aning mer positiv. Denna är dock det som kom först. Så, då är den först ut. 

Det blir en tomhet efter ett projekt som det jag gjorde med Konst i Kvadrat http://konstikvadrat.se/. Det är som att luften går ur mig och jag inte har något kvar att ge. Jag vet inte riktigt vad jag ska lägga energin på. Energin som inte finns. Egentligen handlar det om att vila. 

Vila från en intensiv period av arbete både rent fysiskt och rent mentalt. Alla frågetecken som ska ordnas. Alla personers undran och förväntningar, oro och irritation i värsta fall. Ilska. Allt. Trots det har denna period varit rent magisk just därför. På grund av allt som hänt. För att det varit en resa av lärdom. Hur jag fungerar och vad jag kan och är kapabel till det vet jag en hel del om. Andra människor vet det inte förrän arbetet är gjort. Det är en process jag ska hantera. Tillit. Allt är som det är meningen att vara. 

Allt är bra. 

Lärdom i mitt beteende i det som händer. Det som är och ska vara. Det som händer efteråt och som är även det som det ska. Tillit. Insikt. Ödmjukhet. Hos mig. Inför det som varit. Som kommer. 

Tror att min sorg idag handlar om en insikt i att ta tag i mitt liv och arbeta mer fokuserat på skapande. Älskar det. Ingen nyhet precis. Det är som tid och rum försvinner och jag tror att alla andra är likadana. Jag kan hålla på i timmar i sträck och inte ens märka av trötthet eller hunger. Vilket är en klassiskt fälla till utbrändhet. Det här vet jag. Vilket gör att mina verktyg idag är att meditera. Stänga av mobilen. Att stänga av internet och Facebook. Att vara utloggad och vila. I min sorg. Över att allt är över. För denna gång. För alltid? För jag inser ju precis att det här med att skapa både två- och tredimensionellt och gärna i stora projekt är min grej. Det är det jag älskar att göra. Skapar hela tiden. Kläder, till trädgården, smycken, tavlor, mattor, betong mm. Vill peta i allt. 

Så, hur får jag ihop mitt helhetsperspektiv i ett skapande? Hur gör jag för att hitta min etiska värdering i mitt företagande? Hur hittar jag balansen? Jag lever för människa och miljö. Jag lever för jämlikhet och naturligt. Jag ser att vi är lika världen över. Att vi alla hör ihop. Att min omgivning påverkar den andra sidan av planeten. Mitt ansvar är mitt och den önskar jag ta. 

Så, nu ber jag om vägledning. Hur hittar jag mitt skapande och min levebröd och samtidigt göra det så min etiska sida mår bra? 

Sätter jag hinder när jag kan ta expresståget? Tar jag en svårare väg än det behövs? Förmodligen. Önskar göra rätt. För mig.  

Så, jag väntar på rätt svar. Jag sörjer en tomhet som jag ska förbi. Så jag finner mitt innersta svar. Det som är rätt för mig. Allt annat jag gör, presterar är ju för mitt ego. Önskar nu att göra gott för mig och min värld. Pretentiöst kanske. Viktigt absolut. För mina barn ännu viktigare. Vi ska följa vårt innersta, vår dröm och allt ordnar sig. Det är en resa. Kan vara väldigt krokig, trots det är det meningen och under resans gång lär jag mig. Lär mig att jag ordnar det. Resan är mitt liv. Resan är jag och nu önskar jag leva det. Det är mitt viktigaste budskap till mina barn. Lev din dröm. 

Jag behöver gå före. Våga. 

Tack